Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En morgon gick jag längs Storgatan hem från
torget. Allt var grått, himlen, snön, husen,
människorna. Nyheterna från Julius i Stockholm var helt
enkelt svarta, ingen ljusning nånstans. Då mötte
jag en lång gänglig gestalt som på flera meters
avstånd satte mitt hjärta i våldsam fart. Jag visste att
Kristian Hoheneck nu tagit licentiaten men på
avstånd såg han lika pojkaktig ut som förr. Jag tänkte:
så förargligt att jag har min torgkappa på och en
hare i tidningspapper, nu hälsar jag som på vilken
Äköpingsherre som helst och går vidare. Men
Kristian ställde sig mitt i vägen för mig. Han hör ju till
det privilegierade kön som när som helst kan spärra
vägen för det andra och vänta att det anses som en
stor komplimang. Jag ansåg det också så helt enkelt.
Så stod han med det ljusa håret flygande i blåsten
tills jag sade:
— Sätt på sportmössan igen.
— Har du ingenting annat att säga?
— Jo, jag har hört att det tagits examen, så jag
får gratulera.
— Jaså du har hört att det tagits examen, sade
han, nå då kan det inte längre nekas mig att se din
trädgård.
■284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
