Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Min man blir förskräckt om jag kommer förr
än han väntar mig.
— Men lilla flicka, du presenterar dig inte för
din man förrän i morgon. I natt är du hos mig.
Saga och Sofi följde av mig och förstod båda så
väl att jag inte kunde dröja en timme med att hasta
till Julius. Sofi var lika uppskakad som vid
krigsutbrottet : måtte han få leva! Jag var lite ängslig då
jag steg på tåget, men ingen Kristian syntes till, han
förstod bättre än att visa sig, tränad som han var
i förbjudna kärleksaffärer. Under resan tänkte jag
något litet på vad jag satte på spel genom att komma
till Kristian. Men kunde jag ännu vända? Nej. Vad
jag riskerade syntes mig intet mot vad jag skulle
förlorat med att inte komma: den natt nämligen för
vilken jag var född. Med hela mitt jag gick jag emot
den, all min ångest och min ensamhet och mitt
hopsparda glädjebehov ämnade jag kasta i dess sköte.
Kristians dubblett låg i översta våningen av ett
hus som reste sig ensamt mitt i ett kåkkvarter på
Kungsholmen som ett feodaltorn ur en medeltidsby.
Han öppnade sin dörr på glänt för att höra när
jag kom i trappan, så jag behövde inte ringa.
I hans arbetsrum stod kvällsvard framdukad, jag
begrep inte hur han hunnit ordna allt. Vi var
hungriga, han sa att han hade så lite att bjuda på men
han hoppades jag tyckte om ost. Jag svarade att jag
älskade ost.
— Lyckliga ost, sade han då. Och fortsatte,
förnekande till min ära Adéle: Vet du även när jag
■288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
