Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täppt i näsan om morgnarna och att jag tycker
oin det.
Det hade slagit mig där jag låg och såg mig om
i sovrummet hur enkelt Kristian inrättat sig i sin
lilla dubblett. Utom utsikten över många tunnland
av tak var allting så blygsamt här. Och nu rörde
det mig att min unge starke älskare var så
anspråkslös själv. Den tvärsäkerhet han haft i Åköping, den
suveräna ton varmed han övervunnit min sista
tvekan — allt var bortblåst nu. Detta blev för mig
skillnaden mellan ungdom och ålderdom vilken senare
enligt min erfarenhet så lätt blev översittaraktig om
dagarna.
Och i den yrsel av lycka som bara kan komma
över en olycklig människa lovade jag honom att vi
båda skulle kunna hålla löftet utan förbehåll. Jag
som hade en så förbehållsam natur, måtte väl veta
vad det betydde då jag nu helt lade av den.
Något egendomligt hände då jag gick till spegeln
för att kamma mitt stora odrägliga hår. Jag hade
så intensivt upplevt Kristians ansikte att jag liksom
väntat att möta hans stora blå ögon även i spegeln,
och jag ryckte faktiskt till över att få se ett
främmande ansikte med smala svarta springor till ögon
vilka sprutade ut sitt glimmande mörker mot mig.
— Skynda dig hit, Kristian, sa jag, för jag vill
se din bild när jag speglar mig själv, den här känns
jag inte vid.
Det var inte alls svårt för mig att säga och ljuga
och göra vad jag skulle, så fort jag begrep att Julius
■290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
