Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det kändes lite ruskigt då Julius strax trodde mig
och smålog så hj ärtslitande innan han rullade i väg
till operationen.
Kristian var i ett enda uppror när jag äntligen
kom till honom i bil från sjukhuset.
— Jag har gått här som ett djur i bur, för jag
trodde du blivit överkörd, sade han.
Jag förklarade att jag inte kunde gå förrän Julius
vaknat efter operationen och sett att jag fanns. Den
hade dragit långt ut, men gudskelov gått bra.
— Var du ärlig nu och utan förbehåll med det
där gudskelov?
— Vad menar du Kristian, tror du jag önskar
Julius ska dö?
— Ja det är jag övertygad om, sade han.
Jag förstod att Kristian skulle bli svår att
handskas med, men varje hans orimlighet var ju
samtidigt en hyllning till mig och ett tecken på kärlek.
När Julius blev bättre tyckte jag att jag måste fara
hem och se till Karna som inte tackat för de
presenter hon fått. Då jag nämnde det blev Kristian
ursinnig och ville inte ta skäl.
— Men Karna kan inte vara utan mig för länge.
— Om du tror att jag kan det, så misstar du dig.
Men det får väl gå som det kan med mig. Mot hans
havsdjupa fuktiga ögon förmådde jag intet och
inställde min resa.
En dag då Julius var så pass kry att han kunde
lyssna till den kungliga propositionen om ny
äktenskapslag med justitieminister Hasselrots diktamen till
■292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
