Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min Endymion genom att luta mig över hans läger
i mörkret.
För mig blev varje bild han använde genast
verklighet, det var min lycka och min olycka. Jag kunde
ligga med huvudet lutat mot Kristians skuldra och
flyta ut i det kosmiska stoff han talade om. Jag
kände det som ett gyllene skum om mina lemmar
till glädje för varenda nervspets i min hud. Jag kunde
ta det i min kupiga hand och dricka därav så att det
genomträngde hela min varelse och veta att drack
jag lite till, så skulle det helt upplösa mig.
Och samtidigt kunde jag — ack vilket förbehåll
— vara fullt medveten om det spel jag drev med liv
och död, då jag lät Kristian förbli i sin tro att jag
var steril efter min förlossning.
Kristian tröttnade snart på det kosmiska stoff där
vi flöt och på de nio rörliga himlarna så snart vi
nått den sista. Han var en poet så långt att han
ständigt behövde nya bilder för att uttrycka sig, men
ändå inte en riktig poet ty han glömde sina bilder
vart efter. En annan gång måste jag vara ett av de
två frön vilka färdats genom rymden med livet inom
sig och landat på jorden för att ge upphov till allt
det liv där levats intill denna stund. Jag avböjde varje
närmare förklaring, ty jag hade verkligen på lektor
Bostads rekommendation läst Världarnas uppkomst
av Svante Arrhenius, så jag visste vad det var fråga
om och det var inte lite! Men jag föreslog honom att
vi lämnade denna jord medan vi ännu hade livet i
■298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
