Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behåll, och begav oss i väg att plantera Kärleken på
en ny stjärna i hopp om större framgång nu.
Det var han med på och under denna färd
somnade jag. Jag nändes annars inte somna men jag
hade legat vaken hela natten förut, sedan professorn
sagt att nu kunde jag få ta hem min make och vårda
honom själv i Åköping. Jag hade inte varit beredd
på detta, hade föreställt mig att han skulle glida
direkt in i riksdagsarbetet sedan han kom från
sjukhuset, och jag visste mig nu ingen levande råd.
Plötsligt vaknade jag upp och sa:
— Vad var det?
Kristian svarade med en röst som jag knappt
kände igen:
— Det var ett skal som brast, väckte det dig? Ser
du när jag såg på dig där du låg och sov, så brast
skalet om mitt innersta jag.
— Kristian, det trodde jag skedde först i döden!
— Ja, vanligtvis.
Jag grät och vattnade Kristians grodd med mina
tårar. Även denna bild tog jag så bokstavligt att jag
tyckte mig se de två skalhalvorna stå öppna och en
liten grodd sticka fram mellan dem.
Den gången kunde jag inte nämna något oin att
jag måste föra Julius till Åköping och därför kom
det sedan mycket plötsligt över Kristian strax innan
det måste ske.
— Det kan väl en sköterska resa ner med honom,
sade han djupt upprörd.
— Men älskade, hur skulle det ta sig ut?
■299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
