Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var Ethels spydiga röst i telefon som tvingade
mig till besinning. Hon sa att det var tur hon var van
att författa, ty annars hade hon inte kunnat klara
min svägerska hittills, men nu avsade hon sig
uppdraget, så mycket jag visste det, ty hon hade annat
att göra.
Jag flög upp och måste i väg, men Kristian bad
mig sitta ett ögonblick, han hade ett brev som fått
ligga oöppnat i tre dar i väntan på min ankomst.
Jag tänkte att han som satte mitt mod på så svåra
prov kunde väl våga läsa ett brev på egen hand, men
just av kärlek gjorde jag ett förbehåll, tog en kniv,
skar upp brevet och sa: "kära du, Helmut vill inte
hjälpa dig att bekosta tryckningen av din
avhandling, men den ska vi nog klara ändå." Jag läste:
"visserligen tycker jag det är hög tid att du
framvisar ett resultat av dina studier, men å andra sidan
önskar jag inte bekosta tryckningen av en
avhandling i vilken du ställer i oförmånlig dager dessa
stormän vilka voro såsom fäder på sina gods och
samtidigt konungarnas trogna tjänare. Jag sätter som
villkor för min hjälp att du skriver om din
avhandling om Storgodsägarnas befolkningspolitik på
1800-lalet i en annan anda eller också finner ett nytt ämne
för din studieflit, men helst då i ett annat arkiv än
vårt på Sporreholm, om jag ska vara uppriktig."
— Du ser att ingen har en aning om oss, sade
Kristian, Helmut tror att min närvaro på
Sporreholm skulle gå hans ära för när.
■309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
