Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att få material till sin uppsats om Enhets- och
splittringstendenser i nordisk politik.
Under turnén hade jag skaffat mig anvisning på
en gästgivargård långt upp i skogarna mot Norge,
dit for vi. I vårt rum var fotsbreda golvtiljor och
vi fick kanel i teet på eftermiddagen. Men suset av
en fors hördes här och vi talade om för varandra
att vi kunde räkna på tre långa dygn utan något
som kunde störa och skilja oss åt. Jag var så trött
och så lycklig att jag sade till Kristian: "bär ut mig
i skogen, kasta mig i forsen, jag kan inte leva mer."
Men han kastade mig inte i forsén, han satte ner mig
invid en grå förfallen kvarn utan hjul genom vilken
den månglittrande forsén strömmade oavbrutet.
Endast hälften stod Iwar av den, resten hade rivits och
bortförts av någon tredskande arvinge, och jag
tänkte att så skulle den av oss se ut som överlevde
den andra.
Men Kristian påstod att här hade Jonas Love
Almqvist bott på den tiden då han skulle återvända
till naturen. Han filosoferade över den oro som
kommit geniet att söka sin räddning växelvis hos
naturen, hos kvinnorna, religionen, litteraturen och brottet.
Kristians hår krökte sig i topparna av fukten och
jag undrade om hans oro var geniets oro som likt
denna fors rann tomme utan att mala.
Månen blänkte till i hans ögon då han vände sig
mot min undran som han kände inpå sig.
— Äsch blänker, sade han och blundade, men i
dina ögon blänker ingenting. De är lika dana korp-
■323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
