Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med mitt sinne för bokstavlighet beslöt jag mig
för att hålla Kristians rosor vid liv tills vi träffades.
Det skulle jag nog ha gjort även om jag vetat att
versen var en amatörmässig omskrivning av en
berömd tysk dikt i stället för ett original, diktat vid
forsen som jag trodde.
Mitt under de sorger och bestyr jag delade med
Sigrid före begravningen tänkte jag på detta. Jag
smög mig in till rosorna så ofta jag kunde och
prövade de råd jag under årens lopp läst om rosors
vård i alla damspalter. De fick växelbad och socker,
jag bultade deras stjälkar och lade dem till sängs i
en balja med kuddar av silkespapper under de röda
och gula huvudena.
På morgonen efter begravningen var de tack vare
denna behandling ännu riktigt friska, och då beslöt
jag stanna även denna dag hos Sigrid, ty nu, tänkte
jag, kommer hennes behärskning och lugn att ge
vika.
©
Men hon talade om farbror Menander som om hon
alltjämt hade honom i sin närhet, fast hon inte längre
behövde sörja över hans lidanden. Sin framtid med
dessa två barn motsåg hon helt lugnt. För henne
var den äldste på mystiskt vis en syndabock, ett
skuldlöst offer, men inte för föräldrarnas synder
utan för hela samtidens. Men den lilles förstånd
hade inte Gud behållit utan låtit honom få det med
på vägen, något man kunde hålla med henne om då
man såg hur han förstod att med enorm energi slå
sig fram till moderns bröst. När den äldste var så
■326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
