Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så mycket med att förebrå Gud utan söka ta reda
på vad han velat med mitt öde.
— Agnes, Agnes, sa hon och tog mitt huvud
mellan sina händer, jag är rädd att du kommer in i en
lång natt mitt i ditt liv, då du inte kan verka fast
du kommer att vilja det.
— Den lilla smulan jag har gjort, det har jag
gjort sen jag började älska honom som jag älskar,
sa jag. Jag förstår att lögnen är Gud emot, och den
vill jag ju ur, men du påstår det är själva kärleken
och däri har du fel.
På det svarade hon bara att hon skulle bedja för
mig så att jag skulle förskonas från att komma in
i själens långa natt som hon förutsåg.
Jag hade en enorm respekt för henne och fast
jag sade mycket mot henne, skrämde hon mig svårt.
Hon sa att vi menade olika saker. Hon menade,
den kärlek som aldrig vänder åter. Jag sa att en
gång försvunnen gjorde den nog inte det, och då
trodde hon jag hädade tills hon fick klart för sig
att jag alltid fattat den ålderdomliga
bibelvändningen så fel.
Och så gav jag mig i väg med mina rosor direkt
till den lilla porten i Sporreholms parkmur som
varit stängd den gången jag ville in under folkfesten
på utställningen. Nu var Kristian där i vita kläder
och öppnade för mig in i skuggan och svalkan. Jag
hade ännu inte återvunnit fattningen efter vårt
samtal, plötsligt begrep jag inte själv varför det varit
så oerhört viktigt med att rosorna skulle vara friska.
■328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
