Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag tänkt att han skulle förklara att ingen
förändring skett. Jag steg upp och gick bort till fönstret,
som om det han hade att säga mig skulle göra
lite mindre ont från ett avstånd. Tillvaron sedd
genom tårarna i mina ögon tycktes vara i full
upplösning. Stjärnorna på himlen och lyktorna i staden
tunnade ut sig i stora fläckar och rann bort.
— Lilla dumma Agnes, sade Kristian, kom
tillbaks, du behöver inte vara rädd.
Då jag inte strax svarade eller kom, blev han
irriterad och påminde mig om att jag inte borde göra
det så svårt för honom att tala med mig eftersom jag
höll så styvt på att vi skulle vara utan förbehåll
inför varandra. Tårarna hade torkat nu och jag såg lite
bättre. Han hade alldeles rätt, men kärleken som vill
göra allt lätt för den älskade har i sig något
orimligt som utan att vilja det gör allt svårt. Jag gick
tillbaka till honom igen och kröp in under hans arm.
Vi satt alldeles tysta, all oro lade sig och efterträddes
av stillhet och känslan av fullkomlig ©upplöslighet.
Det stjärnavstånd i tankens värld jag konstruerat
upp sjönk ihop och blev till intet, vi var åter en
enhet såsom meningen var av evighet. Vi hade väl
landet på jorden igen och var inte ute bland de rörliga
himlarna mer, men vi hade landat tillsammans. Till
slut kände jag mig så trygg att jag kunde utmana
ödet och lova Kristian att hur omöjlig jag än var:
ett skulle jag göra lätt för honom, nämligen att bli
av med mig utan skandal den dag han ville.
Kristian blev riktigt förargad, han påstod att jag
22. —
Wägner, Genomskådad.
337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
