Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lovade detta med armbågen, det var inte min mening
att bli tagen på orden ty samtidigt höll jag ju
honom i ett fast grepp. Detta sa han i ett slags
komiskt ursinne och i detta tecken slöt vår korta
stund av gemenskap.
Jag träffade honom inte mer innan vi for från
Stockholm och kom alltså hein ufån att ha fått
klarhet i något annat än att min uppgörelse med Julius
måste jag sköta själv, det vore kärlekslöst att dra in
Kristian i den. Men det skulle bli bra svårt att
förklara för Julius som bar mig på händerna varför
jag ville gå själv. En sådan formulering som "jag
vill leva mitt eget liv", lät tillgjord och var framför
allt lögnaktig, ty det var det minsta jag ville. Men
hur skulle jag kunna finna någon annan, då Kristian
inte fick nämnas en gång? Jag sköt upp samtalet
med Julius dag efter dag, ty jag trodde att jag själv
skulle få välja ögonblicket för uppgörelsen. Inte kan
jag ställa till med detta strax före jul och lika lite
strax efter jul eller när Julius är så förkyld. Men när
han blivit bra och vi sett hur det går med
centralmakternas fredsförslag, då.
Fyrklövern Wilhelm, Karl, Ferdinand och
Muhammed hade i sitt fredsanbud poserat som segerherrar
vilka kan kosta på sig att nämna ordet fred utan att
bli missförstådda därhän att de på något sätt behövde
eller längtade efter den. Varpå motsidan i sin tur
lade an på att klargöra att inte heller den längtade
efter slut på kriget och så fortsatte allt som vanligt.
En så djup modlöshet som lade sig över mig efter
■338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
