Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Mölle, som retirerade upp på vinden då jag kom i
huset, som gödde mig under min grossess, som alltid
kom olägligt med Julius omskötta tvätt på armen,
som la sig i när jag ville fara till England, Sofi
som visste allt om Kristian och mig. Hon var som
ett problem som plötsligt löses, en hemlighet som
upplät sig efter tolv års slutenhet. Så småningom
kom hon inf jäskande och jag tittade upp för att se
hur hon såg ut när hon inte längre hade mask. Men
jag bedrog mig, masken var på fortfarande. Nu
sedan hon bar glasögon och ett litet medelålders hull
kring sin jungfruliga gestalt var hon i själva verket
bättre förklädd än någonsin. Hon hade åldrats, det
var på tiden att jag kom ur huset så att hennes livs
strävan efter Julius skulle få sin belöning.
Men hon verkade inte alls triumferande utan i
stället mycket ängslig. Om hon inte fick mig ur huset
så måste hon i väg själv, det torde hon ha förstått.
— Jag ångrar mig så förskräckligt, sade hon. Man
ska inte gå emellan man och hustru.
— Ja, ja, ja, sade Julius ganska onådigt, jag bad
Sofi komma in därför att Agnes påstod att hon
aldrig talt om för Sofi var hon skulle bo i
Köpenhamn. Det kan vara intressant för mig att se vilken
av er som talar sanning!
— Men snälla Agnes, kan Agnes missminna sig
så? Hos Daektrups. Jag frågade ju när jag mötte
Agnes på väg till Andersens för jag hade sett
porträttet i tidningen. Jag sa ändå att nu kommer den
nya klädesklänningen till pass.
■344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
