Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hade jag glömt. Jag hade inte ens haft ett
minne av att ha sett Sofi på gatan, hon hade varit
utstruken som med syra ur mitt medvetande. Jag
teg. Naturligtvis hade jag sagt Daektrups eftersom
jag verkligen tänkt gå dit och gratulera gumman till
den politiska rösträtten som hon fått vid sjuttio års
ålder.
Julius vinkade av vittnet och Sofi gick utan att
tillåta sig en enda glimt av triumf.
— Men Sofi, hur kan du vara säker på att det
var Kristian Hoheneck som ringde. Sa han sitt
namn ?
— Nej för han ville visst att jag skulle tro han
var från en tidning. Men jag känner hans röst lika
bra som Agnes .. gör.
Kristian hade alltså gjort en stor dumhet för min
skull och det fyllde mig med en hemlig glädje mitt
i alltihopa. "Lilla dumma Agnes, du behöver inte
vara rädd."
— Jag hoppas du förstår att det måste bli tvärt
slut på dina Köpenhamnsresor och
Värmlandsturnéer och Stockholmsbesök, sade Julius då Sofi gått.
Jag har tillåtit dig din frihet inom vissa gränser som
jag nu emellertid finner har varit för vida. Jag
tänkte att en kvinna utan modersplikter måste få
utlopp för sin aktivitet, och när du absolut inte ville
rikta in den efter mina önskningar så lät jag dig
hållas. Men du har på ett oerhört" sätt missbrukat
mitt förtroende.
■345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
