Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty jag ämnade vandra uppför Vor Freisers Kirkes
Taarn ända till spetsen.
Ethel tyckte det var ett meningslöst företag,
eftersom det inte fanns ett spår sikt i dag, men hon följde
mig ändå för att se om jag skulle lyckas. Hon hade
övertagit den hållning jag hade mot henne i vår
barndom, så hon hade inte för roligt, stackarn.
Hon visste ingenting om den vision jag haft för
många år sen då jag sett Mänskligheten vandra
uppför Vor Frelsers Kirkes Taarn. Hon kunde alltså
inte veta varför jag nu ville gå den mödosamma
vägen själv i dag. Men hon förstod visst så
småningom att det trots bristen på sikt var en slags
mening med det hela, ty när jag beredde mig att
börja min stigning sa hon: så lång tid har det tagit
för dig innan du kommit dig för att ta första
steget, Agnes Stenås.
Egentligen har jag mycket bråttom med’att få
slut på den skildring som jag gett mig in på. Vad
man börjat vill man gärna fullborda och jag vet att
jag skriver i kapp med ödet. Men under de sista två
dagarna har jag inte kunnat röra vid pennan och
orsaken till denna vanmakt var ett brev. För
månader tillbaka skrev jag i irriterad och upprörd
stämning till en vän och redogjorde för en
konfliktsituation genom vilken jag blivit utan vänner och arbete.
23.
— Wägner, Genomskådad.
353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
