Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDVIG ELISABET CHARLOTTA.
DROTTNING.
O du, som himlen skänkte en hög och eldig själ,
Låt all dess verkning bli till dina likars väl,
Och var, dd du kan få ett namn i fosterbygden,
Ej kall för storheten, men varmare för dygden.
A. G. SlLFVERSTOLPE.
I den snillrike Gustaf III:s hof befunno sig många besynnerliga motsatser.
Liksom han och hans bror Carl voro hvarandra fullkomligt olika både i tänkesätt
och lynnen, så framstå äfven deras gemåler såsom tvenne kontraster. Den
allvarsamma, föga lefnadsglada drottning Sofia Magdalena hade vid sin sida hertig
Carls muntra, yra, ungdomligt öfverdådiga furstinna. Då den sednare ankom
till Sverige, var hon endast sextonårig, och hon emottogs med välvilja af
konungen och den kungliga familjen, ehuru hertigen sjelf, då fråga blef om hans
förbindelse med henne, först satt sig deremot, och endast, såsom han skref till sin
broder, af eftergifvenhet för hans vilja, till slut medgifvit det. Men ej heller
hertigen kunde, då den unga, glada varelsen anlände, annat än finna behag i
hennes glädtiga väsen. De begge makarnas förhållande blef derföre ingalunda
ovänligt, och Hedvig Elisabet Charlotta tycktes finna sig belåten att vara svensk
prinsessa. Den enda, som endast med en viss motvilja kunde närma sig henne,
var drottning Sofia Magdalena. Såsom en konungadotter af Oldenburgska
huset, ansåg sig drottningen upphöjd öfver barnet från en af detta huses
sidogrenar. Ingen närmare förtroligbet egde derföre rum emellan dem båda.
Deremot fann Hedvig Elisabet. Charlotta en väninna, som bättre öfverensstämde
med hennes lynne och tänkesätt, i sin gemåls syster, prinsessan Sofia Albertina.
Många små drag, som berättas från det Gustavianska tidehvarfvet, vitsorda
dessa båda furstinnors förtroliga vänskap, så att till och med den ena gjorde
uppoffringar för den andra. Egentligen hade Gustaf III önskat sin brors
för-mälning för att erhålla en thronarfvinge, hvilken han icke sjélf då ännu väntade
sig. Den förhoppning, som man en tid hyste, att denna hans önskan skulle gå
i fullbordan, försvann dock snart, och att den blifvit bedragen tillskref man
hertiginnans barnsliga oförstånd. Hon kunde väl då icke ana, att hennes egen
gemål en dag skulle, utan att vara egentlig thronarfvinge, bära den svenska kronan,
och sålunda hon sjelf beklädas med Sofia Magdalenas purpur. Men efter be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
