Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor / 19 (1882) Author: Claës Lundin, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Stockholmspromenad på 1730-talet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af Prestgatan ha vi klostrets ekonomi-våning och refektorium, fastän
de nu begagnas som källare, de också. Det fins en gammal gravyr
från 1500-talet som visar Svartbrödraklostrets yttre. (Fig. 16).

Fig. 16. Svartbrödraklostret i Stockholm. Efter gravyr från 1500-talet.

— Skulle vi inte granska
matsedeln? Lina väntar visst 1
anmärkte Carl Fredrik, som icke var
trakterad af klosterbeskrifningen.

Matsedeln bjöd bland annat
godt på Spargel från Alichs
träd-/ gård (hörnet af Norrtulls- och
Sur-brunnsgatan), samt en okänd rätt,
som bar namnet Tartuffler.
Denna senare framkallade många
funderingar och hvarken herr
Leon-hard eller hans unge vän kunde finna något angenämt i de bäska
svartbruna rotknölarna, tills ändtligen kyparen med några raska
knif-drag tog af det bruna skinnet och företedde en kanariegul, doftande,
lucker frukt, som smakade likt nybakadt hvetebröd, men då fann
förtjusningen inga gränser:

— Hvar har ni fått den här frukten ifrån? Den smakar ju som
mandelbröd ?

— Vet inte farbror det, att det är en Vest-Indiansk rot, som den
der Alström har infört i Alingsås, der han för öfrigt ämnar införa
allting både lefvande och dödt!

— Jag borde ha vetat det, men jag visste det icke, ty
örtkunskapen på min tid var icke så stor som nu.

— Nej, det vill jag tro; och nu skall farbror veta, att Olof
Rud-beck sonen lått en lärjunge som går utanpå allt och alla: han har
nyss dykit igenom hela Lappland eller Samolad som Olof junior
kallade det och hans resa har gjort det aldra största väsen i Upsala.

— Hvad tycker du om skylten i hörnet deruppe? (Fig. 17)
frågade herr Leonhard.

— Skylten? Jo, den är lik alla andra skyltar.

— Nej, det är han icke, ty om du ser på andra, till exempel
Remmarns (Fig. 18), så äro de icke alls lika.

— Nå, hvad kan detta ha för intresse för mig!

— Det erinrar mig om den Kungliga Förordningen af 1638,
som påbjuder skyltars införande ...

— Och derför vill farbror påminna mig om min okunnighet om
ifrågavarande författning och om sitt eget årtalsvetande . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>