Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folkfester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ock fara bort. I allmänhet har man tänkt sä litet hos oss pä den
snygga beqvämligheten; och då något blifvit uträttat, vil
Entrepre-neuren genast blifva brädrik samt tar derföre ofta för sig. Jag är
öfvertygad, at om någon bemedlad man med smak bygfle på
Djurgården, skulle han verkligen finna sin räkning dervid, allenast han cj
vore för dyr på sin mat och sina rum. Hans hus blefvc säkert
mycket freqventerat om Sommaren, och hvem ville ej denna vackra
årstiden hällre fara ut till den vackra parken, än stänga sig in i en
trång kammare på värdshusen i Staden?»
Det var kanske dock just det senare som stockholmarne af de
»bättre klasserna» tycktes föredraga, under det »folket» med lust och
gamman öfverlemnade sig åt glädjen i fria luften. Det måste man
åtminstone antaga, då den nyss anförde författaren fortfar på
följande sätt.:
»Det är sant, att man mycket litet nyttjar Sommaren och dess
nöjen i Stockholm: man far i det warmaste wäder ut i en täckt wagn,
låter servera sig i en Kammare, hwars fönster knapt får wara öpna,
för dragets skull kan tänka, som Fruntimren och Cavaillererne lika
litet kunna uthärda; man äter, dricker Caffe, spelar, gäspar, är
sömnig, sqwallrar litet, får ledsamt och åker hem i samma wagn, utan
att hafva varit ute för att nyttja den friska luften . . .»
Huru vidt skild är icke denna målning från de mycket mera
kända skildringarne af det friska och rörliga Djurgårdslifvet under
samma tid!
Folklifvet drog sig, som sagdt, allt mera åt slätten och
Djurgårdsstaden. Den senare började bebyggas i slutet af 1600-talet,
men af Tillæus’ karta 1733 synes, att bebyggandet gått långsamt. Det
var först det af grosshandlaren Lodsach inrättade skeppsvarfvet som
gaf lif åt Djurgårdsstaden, och redan 1739, då det första fartyget,
fregattskeppet »Sveriges Lycka», gick af stapeln, fans stor
verksamhet i det lilla samhället. Tomterna hadc dä bebygts af skeppare,
skeppstimmermän, tjärvräkare, smeder m. fl. hvilka arbetade skarpt
under veckan, men på söndagen roade sig tappert och icke iäto
någon första Maj gå förbi utan att »dricka märg i benen».
Det var ett friskt lif, och »folket» i Stockholm gick gerna dit
ut och deltog i det lifvet. Första Maj var dess invigningsdag för
året och dess grundligaste festdag.
Det ena värdshuset efter det andra växte upp, de flesta ganska
okonstlade, men några kanske af finare slag. Der hade man, i
kanten af Djurgårdsstaden, med framsidan mot det nu varande Novilla,
Mäster Nilses, hvars kock N. Berg var en berömd kökskonstnär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
