Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folkfester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtminstone efter den tidens stockholmsåsigt, och längre fram Bannets
värdshus på en tomt som en sjöman Bomvall 1754 erhållit tillstånd
att intaga och bebygga och som nu prydes af den villa, som
stadsmäklaren Weylandt för ett hälft århundrade sedan der uppförde.
Hos Mäster Nilses lät Bellman ofta höra sin sång, men ännu
oftare på Gråna Ltind, der det verkliga folklifvet hade kanske sin
bästa förfriskningsort på den tiden och hvars hus ännu står qvar,
liksom dess historia är allt för väl känd för att vi skulle behöfva
här åter upprepa henne.
Ett värdshus af ännu lägre ordning var väl Tyska Paradiset
som omtalas i C. I. Hallmans »heroiska Djurgårdsballet» Casper
ock Dorothea, hvilken för öfrigt skildrar tidens folklif på slätten med
båtsmanspojkar, krognymfer och våfielflickor.
Våffelbruket räknades till värdshusens antal och var med sina
tre utskänkningsbyggnader, hvilka nedrefvos först 1826, ett af
utflyg-ternas mål den första Maj samt för öfrigt under somrarne mycket
besökt. Det låg norr om Waldemarsudden och intill Bergsjölunds
egor, sedermera Frisens park, samt sålunda tämligen långt från slätten
Hasselbacken fans också på den tiden, men var en simpel krog.
Stället hade först kallats Fågelsången, och der invid låg den gamla
Djur-gårdssmedjan. Det var på den med hassel- och hagtornsbuskar då
öfver-växta slätten nedanför backen som första-maj-lifvet gjorde mest väsen
af sig. Här samlades sjömän och gardister, handtverksgcsäller och
arbetskarlar, tjenstflickor och drängar. Här dansades och lektes. Här
hördes, såsom J. E. Rydqvist säger i sin lilla bok »Djurgården förr
och nu», fioler, nyckelharpor, gigor och vallhorn; här samlades
fagel-fängarc och birfilarc, marktschrejarc och tiggare, månglerskor och
gycklare i ett brokigt vimmel; glammades och grältes, sjöngs och
väsnades; alla påhitt af den råa sinnrikheten, alla upptåg af den
öf-verdådiga glädjen anstäldes; vinets gud hade sina altaren uppresta;
Amor sköt sina pilar, skyddad från förtalet, inom sina välkända
för-skansningar; allt andades munterhet, lycka, förgätenhet af verldens
tunga och besvär. Till åskådande af denna brokigt rörliga tafla
lockades mången bildad man. Stundom voro dock orgierna så vilda
och saturnalierna så fria, att man endast under förklädnad kunde
till dem vara vittne. På detta sätt fördold, träffades någon gång
sjelfva Gustaf III. Den man var säker att ofta råka var Bellman,
som sjelf blandade sig i de yrande kretsarne för att liksom ertappa
menniskolynnet i något af dess obevakade ögonblick.
Det var Djurgårdslifvets och i synnerhet första-maj-lifvets glada
och poetiska sida, men det hade äfven en annan, och den visade sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
