Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folkfester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom i dåligt rykte, småningom inskränktes och numera kan anses
hafva i det allra närmaste upphört!
Firandet af trefaldighetsnatten har i Stockholm nedgått till några
spridda och mycket spaka lustvandringar hvilka företagas lika mycket
till Hagaparken, som till Uggelvikskällan, den ursprungliga festorten.
Nämda källa, målet för dessa vallfärder, ligger på norra
Djurgården, vester om Ladugårdsgärdet och i trakten af den forntida gården
Husarne, som Magnus Ladulås skänkte till Clara kloster. Nejden
är otvifvelaktigt en gammal odlingsbygd, brukad långt före
Stockholms uppkomst. Der i grannskapet låg sannolikt också den i
gamla handlingar omtalade Unnaröra by. Genom ett bytesbref,
af 1433, bytte Nils Jönsson, herre till Djursholm, bort till Clara
kloster tre mark landjord i Unnaröra by, och denna del af byn
tyckes hafva utgjort, åtminstone sedermera, den jord som
kallades Helgands-ledarcn, i närheten af hvilken den nya kungliga
ladugården anlades i medlet af 1500-talet, sannolikt vid det sedermera
bekanta Fiskartorpet. Den gamla Kungsladugården låg, så vidt
kunnat utrönas, vid det nu varande Fredrikshof.
Bland ängar som vid samma tid tillhörde gården Helgands-ledaren
(möjligtvis nu varande Skuggan) nämnes också Uglaskjulsängen som
blef den nya ladugårdens tillhörighet.
Ladugården upphörde. Unnaröra by försvann. Trakten ändrade
utseende. Men trefaldighetsnatten firades der långt efteråt. Hon
firades kanske allra lifligast, åtminstone allra bullersammast och
sannolikt med de flesta slagsmålen under de första tretio eller fyrtio
åren af vårt århundrade. »Bättre folk» var då ej med längre, men
»folket» infann sig, i synnerhet ungdomen bland gesäller och
tjenst-folk, gardister, sjömän och deras vederlikar.
Det led mot slutet af trefaldighetsaftoncn. Stockholms
tjenst-flickor hade stor brådska för att afsluta sina sysslor för veckan.
Ge-sällerne voro redan i ordning. Ända långt upp på Söder rustade
man sig för lustvandringen. Kamrerns Mari, sjökaptens Sofi,
skräddarens Kristin, fiskköparåldermans Lotta, alla skulle de vara med.
Alla hade de lagat till matsäck, köpt för egna besparingar eller
tagen ur husbondfolkets skafferi. Somliga hade lätt tillstånd att »gå
ut litet på qvällen». Andra gingo utan tillstånd och smögo sig ur
köket, sedan matmor gått till hviia och sedan de olofiigen tillegnat
sig portnyckeln. Madam den och den, hjelphustrun eller gamla
sömmerskan, var med om partiet, hade kanske biträdt med smörgåsames
påbredning och med inköpet af bränvin och höll »förningen» i
ordning. Sjelf bjöd madam på ingenting. Hon var van att bjudas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
