- Project Runeberg -  Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor /
70

(1882) [MARC] [MARC] Author: Claës Lundin, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folkfester

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kanske att hon dock stoppat sin gamla kaffepanna i korgen, men
kaffet hade nog Man, Sofi och de andra jungfrurna släpt till.

Der i hörnet står Andersson, gesällen, och väntar. Han lurar
på flickorna och trakteringen, men på honom lurar Kalle, lärgossen,
i andra hörnet, ty Kalle vågar ej gifva sig af förr än gesällen
kommit ur sigte. I annat fall kunde det hända, att Kalle upptäcktes,
finge sig ett duktigt kok stryk och kördes hem igen.

Nu bär det af. Andersson har en jungfru under hvardera
armen. Madamen linkar efter med korgen. Anderssons kamrater äro
på samma sätt utrustade. Vänner och bekanta träffas under vägen.
Man är sorgfri, upprymd, glad öfver att ha sluppit från verkstaden
och köket, i synnerhet från köket. Prat och skratt gatorna i ända.
Brandvakten har redan somnat pä afvisaren i hörnet.

Kalle och hans kamrater kila en annan väg tills vidare. Komma
de blott ut till Uggelviken, skola de nog reda sig åtminstone för
den natten. Det är långt till måndagen, då de åter måste kröka sig
för spannremmen eller kanske få ett pressjern i ryggen på sig.

Från skeppsbron skalla några mera högljudda än vackra
sjömans-sänger. Polisbetjenterne smyga sig upp i granderne och låta
skarorna obehindradt draga åt norr. Det skulle icke vara rådligt att
bjuda dem tystnad.

En och annan »schangtil» bodbetjent styr också sina steg åt norr.
Det kan hända, att kontorister och extra notarier, till och med några
fina herrar från civil’n och finansen taga samma väg för att se på
folklifvet, möjligtvis också för att fa sig en sväng i gröngräset och
göra bekantskap med några vackra flickor. Men de ha icke kunnat
öfvertala mamsellerna i Vesterlånggatans nipperbodar att följa med.

— Uscli, bevare oss för sådana tillställningar, hafva
nippermam-sellerna sagt. De vilja dansa i Kirstcinska huset, men på inga vilkor
vid Uggelviken bland »pigor och pack».

Allt tätare vandra skarorna, men inga oordningar märkas, bara
litet skrål och några grofva qvickheter.

Vägen går öfver Arsenalsgatan, förbi Schultzenheimska huset
och Brunska huset samt på den stenlagda träbron, Nybron, som då
skilde Nybroviken från Katthafvet, underlaget till den plats som
sedan blef Berzelii park.

Hvilken stank från det »hafvet!» Qvickhetema rätta sig
derefter. Festtåget är kanske också dermed i öfverensstämmelse.

Så stretar man upp för Nybrobacken.

•. — Hvem bor i det der lilla huset till venster?

— Det är mamsell Höök, hon som är vid teatern, upplyser en
extra ordinarie i civil’n, — och som spelade Rose i Sannljugaren. I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:12:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gsthlm/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free