Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folkfester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vägen gick på mödosam stig öfver berget. Om Karl den
femtondes port hade man då ingen aning.
— Här var det som tyske bagaren Martin Kammecker för ett par
hundra år sedan fick rättighet att sätta upp två qvarnar.
Kam-meckerska malmgården låg der nere vid Gröna eller Norra
Humlegårdsgatan, till höger från Seved-Bååtsgatan.
— Kammecker? Han bodde ju vid Grefgatan och var en bland
dem som inrättade det första enkhuset.
— Det var en annan bagare, sannolikt son till den förre. År
1728 bodde den Kammecker eller Kammäcker, med förnamnet
Joachim och som var ålderman, vid Nybrogatan. Det finner man af
v. Henels adresskalender.
Öfver Tyskbagarbergen gick trefaldighetståget. Lärpojkarne
kunde icke stå emot frestelsen att stanna en stund och deltaga i
kronväggskastningen och slantsinglingcn som redan förut börjats af
andra handtverkslärlingar, sotarpojkar och åtskilligt löst folk, till och
med af det slag som sedermera dref omkring under namnet
hamnbusar. Det var folklif, men ej af bästa art. Spelpartiet ledde snart
till slagsmål, och mer an en af deltagarne rusade derifrån eller
stannade i bergskrefvorna med blodiga skråmor, biåslagna ögon eller
krossad näsa.
Hufvudtruppen slingrade sig utför sluttningen på bergets norra
sida, och många rastade vid Komötet för att der njuta några
för-friskningar. Man drack färsköl i och utanför krogstugan och tog väl
äfven några starkare varor till lifs. En och annan stannade kanske
qvar för att redan der fira trefaldigheten. De flesta fortsatte på den
vackra vägen i den ljusa försommarnatten och pustade ut först vid
Uggelvikskällan.
Der var den stojande festen snart i full gång. Man gned på
fioler och nyckelharpor, sjöng och dansade med full fart. Men,
såsom Blanche säger i »Hyrkuskens berättelser», icke var det elfvors
lätta dans på daggigt gräs. Nämda berättelser innehålla en, såsom
de allra flesta af vära läsare väl erinra sig, högst målande skildring
af en trefaldighetsnatt vid Uggelvikcn. Målningen torde, åtminstone
i hufvudsak, vara naturtrogen. Alla ännu lefvande minnen frän dessa
fester intyga det.
Visst är, att både Mari och Sofi, både Kristin och Lotta och
alla de öfriga tjenstflickorna svängde om så länge de förmådde och
sä länge Andersson och hans kamrater ännu kunde stå på benen.
Men förfriskningarne, som oupphörligt utgjorde mellanslag, voro så
gripande, att dansörerne ofta stodo på hufvudet i gröngräset och
drogo damerna med sig. Först under skratt och skrik, sedan kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
