Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folkfester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Roddarmadammema som knoga mellan Klappbryggan och
Rag-valdsbro halva klädt sina gamla båtar med grönt innan och utan,
och i fören, liksom i aktern, vaja späda björkar för Mälarvindcn.
— Gustaf har varit snäll nu hela långa tiden, och derför skall
Gustaf fa sig en löfsal.
Lille Gustafs förtjusning är gränslös. Han har visst aldrig
suttit i någon riktig löfsal. Han är född vid en träng gata, han har
börjat sin skola vid en trång gata, lekt pä Tyska kyrkogården, der
det icke finnes några löfsalar, bara några träd och grafkapell,
nyttjade dels af döda tyskar, dels af lefvande svenskar, det vill säga för
de senares handelsvaror. Lille Gustaf har några gånger varit på
Djurgården, några flera gånger på Kastellholmen, en gång ända bort
vid Drottningholm. Han har således sett äfven andra träd än Tyska
kyrkogårdens, men bara i förbigående. En löfsal gjord af riktiga
björklöf öfverstiger allt hvad han kunnat tänka sig.
Löfsalen anskaffas från Munkbron. Den har kommit från
Ecker-ön på morgonen. Men hvar skall löfsalen ställas i det gamla,
hopklämda huset vid den trånga gatan ? En gård finnes visserligen, men
den är blott några qvadratfot stor och inbäddad mellan höga murar.
Det är ingen plats för en löfsal från Eckerön som är van vid luft
och sol.
På vinden får löfsalen sin plats. Der är det åtminstone
närmare luften och solen, om också hvarken den ena eller den andra
någonsin hittat in der. I en vrå bredvid ett af de der
beqvämlighets-kontoren som anlitas af allt husfolket, och i hvart hus bor mycket folk,
ställes den vackra löfsalen, och der kryper lille Gustaf in och leker
att han är på landet, om hvilket han nog hört talas, men som han
icke det ringaste känner.
— Fy, sådan smutsig fantasi! säger kanske fina frun i våra
dagar, fabrikörskan som bor i den för 1,000 kr. om sommaren hyrda
villan vid en vik af någon af de stora saltsjöfjärdarne.
Ingen fantasi, lilla frun! Det är en fullt trogen verklighetsbild,
ett ännu lefvande minne från gamla Stockholm. Det fans tider, då
stadsfolket icke viste af sådana »sommarnöjen» som nu, hafva vi
redan anmärkt, och det finnes nog ännu stockholmare, till och med det
vida öfvervägande flertalet, som alldeles icke ha råd att skaffa sig
ett sommarnöje; de kunna på sin höjd kanske bestå sig en liten
löfsal på vinden. Annu äro vi icke fria från den »gamla goda tiden».
Men löfmarknaden hadc onekligen större betydelse i den riktigt
gamla tiden, innan ångkraften gjorde det lättare för stockholmame
att flytta på sig och byta staden mot landet. Förmiddagen
användes att draga hem löfvet och blommorna och dermed smycka bo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
