Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folkfester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kort tid direktören för kungl. teatern von Beskow samt direktören
vid konstakademien, professor Westin.
Utförandet af konstverket uppdrogs åt professor Byström, den
bekante bildhuggaren, som då vistades i Italien och derifrån erbjöd
sig, att utan ersättning modellera skaldens bild. Han verkstälde
arbetet hufvudsakligen efter den medaljong som Sergel modellerat i
Bellmans lifstid samt det på Gripsholm förvarade, af Per Krafft d. ä.
målade porträtt.
Sex år efter det man med allvar började tänka på saken var
minnesvården färdig. Den 26 Juli 1829 skedde aftäckningen, och
hufvudstadens allmänhet betraktade denna aftäckning som en verklig
folkfest. Ur Stockholms Dagblad, Dagligt Allehanda och Heimdall
hemta vi en skildring af högtidligheten. De två först nämda
tidningarna, bägge då morgontidningar, innehöllo dagen efter festen icke
ett ord derom. Man var icke så snabb i nyheters meddelande dä
för tiden. Först pä andra dagen kommo de med sina skildringar,
ingendera dock fullständig. Heimdall, ett literärt kritiskt veckoblad,
utgifvet af J. E. Rydqvist åren 1828—1832, egnade deremot ett väl
fyldt extra nummer helt och hållet åt festbeskrifhingen, men också
detta utkom först den 28 Juli.
Den 26 Juli 1829 var en söndag. Vädret, som pä morgonen
varit ruskigt, blef på aftonen liögst gynnande för den glada festen.
En folkmängd, som räknade ett antal större än ögat kunde öfverse,
säger Heimdall, så stor, yttrar Stockholms Dagblad, att den vanliga
allmänna Djurgärdsfestcn den 1 Maj de år den varit talrikast likväl
icke uppgått till hälften, och hvarmed ingenting, enligt Dagligt
Alle-liandas uppgift, af livad man pä Djurgården sett kunde jemföras,
utom den ofantliga samlingen sex år förut vid kronprinsessan
Josefinas landstigning — denna talrika folkmängd begynte redan tidigt
pä eftermiddagen samlas pä de kring monumentet belägna höjder.
Vagnar med åskådare af livad hufvudstaden egde vackrast höjde sig
här och der. Ingen plats i närheten var tom. På kuliarnes
afsatser och spetsar syntes massor af folk med grupper långt i fjerran.
Det hela var »skönare än någon pensel kunde aftecknai (fig. 38].
Klockan mellan sex och sju samlades subskribenterne (nära 300)
inom ett stängsel omkring bysten. Bellmans enka fördes af en bland
hans efterlefvande vänner, den berömde skådespelaren Lars
Hjortsberg, till den för henne på en läktare utsedda hedersplatsen. Fru
Bellman var då nära 72 år och lefde ännu i nära aderton år
derefter. Skaldens ende dä lefvande son, kramhandlaren Adolf Bellman,
som hade sin för alla stockholmare välkända bod i n:o 57 vid
Vester-långgatan, hörnet af Tyska Brinken, var naturligtvis också närvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
