Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folkfester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Storm och böljor» en af J. D. Valerius författad sång: »Yfverborna
diktens svan». Högtiden afslöts med en kör, hvars ord, som börja:
»Backus förklarar», likaledes författade af J. D. Valerius, afsjöngos
till melodien »Biåsen nu alla».[1]
Derpå begäfvo sig konungen och kronprinsen innanför skranket,
redo omkring bysten, besågo den och, såsom Dagligt Allehanda
berättar, »helsade nådigt pä några utmärktare bland de närvarande och
läto för sig presentera den odödlige skaldens son. Det sant humana
sätt, hvarpå H. M. Konungen här visade sitt deltagande i firandet
af denna verkliga folkfest, ökade ej ringa det allmänna nöjet».
Från aftäckningsceremonien begåfvo sig subskribenterne till några
stora, för tillfället uppsatta tält, der »en collation var mycket väl
arrangerad». I midten af det största tältet syntes på en minnesvård
Sergels bekanta Bellmansmedaljong, omsluten af en rik lagerkrans.
Of-vanpå såg man en gyllene lyra, kransad af friska drufvor och lager. Vid
minnesvårdens fot låg Bellmans egen mandolin, omvirad af murgrön.
Glädjen, som stundom ökades af musik, sång och drufvans
safter, fortfor till långt in på natten. »Aldrig såg man, heter det i
Hcim-dåll, kanske i Sverige så stor samling af utmärkte män i literatur
och konst». Kammarherren von Beskow föreslog konungens skäl på
vers och hade äfven skrifvit verser till skålarne för direktionen samt
för Bellmans enka och son. En ledamot af sällskapet sjöng en af
en känd skald (Sondén) författad »Ulla Winblads epistel till Fred’
man samma dag då Bellmans minnesstod aftäcktes». Vid midnatt
gick sällskapet med gardesmusiken i spetsen tillbaka till bysten, slog
ring omkring denna och »tog afsked af Bellman».
Hela aftonen och långt in på natten uppehöll den stora
folkskaran sig på Djurgården och firade dels i den fria naturen, dels på
värdshusen och öfriga förfriskningsställen Bellmans minne. Frän
invid stränderna förlagda, med mångbrokiga flaggor utsirade små
slupar aflossades under aftonen täta kanonskott. »Ända till långt på
natten var», säger Stockholms Dagblad, »samlingen talrik och
lef-vernet muntert, men anständigt».
Detta var ursprunget till den Bellmansfest som sedan årligen
återkommit.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
