- Project Runeberg -  Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor /
93

(1882) [MARC] [MARC] Author: Claës Lundin, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genom yttre Norreport öfver ännu en bro som kom fram ungefär
vid östra kanten af n. v. arfprinsens palats, till foten af Brantberget,
efter Jolian Brunkes afrättning der kalladt Brunkeberg, som sträckte
sig på södra sidan ända ned till Norrström (fig. 39).

Der var man ändligen i det fria. Men det var ej alltid så lätt
att komma dit. I ofredens tider, och dessa återkommo ej sällan,
måste fredliga vandrare hålla sig borta från yttre Norreport, och på
förlustelser var då ej att tänka. Anda in pä 1500-talet gick det ofta
omildt till pä det stället. Då Gustaf Vasa slog sitt läger på
Brunkeberg, voro der, såsom Erik Jörensson (Tegel) berättar i sin Gustaffs
historia, >fyre Gaighar fulle hängde öffuerst uppå Bärghet med
Swenske Man .

Äfven då det var fred i och omkring Stockholm, hade det sina
farligheter att gä upp på Brunkeberg och roa sig. Der höllo röfvare
och »arga skalkar» hus i de grottor som först bebotts af fromma
eremiter.

Messenius d. ä. berättar i sin Stockholmskrönika, att der

Bodde Eremiter ej fä.

Under berget i Kula en,

Ther solen pä them icke sken
Hwilken blef med tiden öde,

Nær the wore alle dcede,

Rcefvare intogo henne,

Them nionde Kungen oppbramne,

Och kastade Kulan igen,

Ei sker sedan ther nogon mehn.

Lyckades man fa vara ostörd af krigsmän och
Brunkebergs-röfvare, kunde man nog roa sig pä S:t Clara gärde och i trakten
der omkring. Det var visserligen litet sumpigt här och der, men
mellan sandbankarne och morasen fann man dock några torra
ställen, om det också icke växte mycket annat än ljung och små buskar.
Der var en malm, såsom dylika fält heta på landsbygden än i dag,
säger Nordberg i sin bok S:t Clara Minne, och skall Norrmalm på
den sidan, liksom Södermalm på den motsatta sidan af Stockholm
deraf hafva fått sitt namn. *

Man vallfärdade till det här belägna, af Magnus Ladulås
upprättade S:t Clara nunnekloster, som med sin klosterkyrka i midten
och åtskilliga små hus omkring henne, allt omgifvet af en mur, såg *

* Wittingh anför i sin bok 5.7 Jacobs Minne en annan härledning, nämligen att
malm skulle komma af »Mnlamän», besoldade personer till stadens bevakning och
försvar, hvilka vid sina tillfällen blifvit här inqvarterade, att de icke måtte vara den
trångbodda staden till besvär.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:12:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gsthlm/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free