- Project Runeberg -  Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor /
110

(1882) [MARC] [MARC] Author: Claës Lundin, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vcrkcri måste man naturligtvis ha, åtminstone på dc riktiga
fcstaft-narne. Det var alltid ett ganska gladt lif, och Mosebacke var under
några år en verklig förlustelseort.

År 1852 nedrefs det gamla trähuset med sin lilla källarsal, och
grunden lades till Södra teaterhuset. Skådebanan i det nybygda
huset öppnades den 20 November 1853 af J. W. Wesclius och R.
G. Broman såsom föreståndare och kallades då »Nya teatern på
Mosebacke», men snart endast »Södra teatern».

Natten mellan den 26 och 27 Augusti 1857 förstördes Södra
teatern (L. Zetterholm var då direktör) genom vådeld, som hade
börjat i ett litet trähus i Hökens gränd, andra egendomen vester om
teaterhuset, och spridde sig till flera andra der intill liggande trähus.
Vinden, häftig sydvest, förde lågorna till teaterhuset, hvilket jemte
omkring tjugu egendomar, såväl trä- som stenhus, nedbrann. Ett
tiotal egendomar skadades dess utom. Mosebackes öfriga
förlustelselägenheter och trädgård tyckas dock icke hafva lidit af elden.

Men den företagsamme och ihärdige Wallman lät icke modet
falla. Efter ett par år stod ett nytt, ännu ståtligare, efter arkitekten
J. F. Åboms ritning, af byggmästaren Atterberg uppfördt teaterhus
på det förras plats, och den 1 December 1859 invigdes det af
Zet-terholms skådespelarsällskap.

* *

*



För femtio år sedan egde Stockholm icke många offentliga
förlustelseställen i fria luften. Mosebacke hade då ett af sina minst
fördelaktiga skeden. Något Tivoli kände man icke till. Humlegården
stred också mot ogynsamma förhållanden för tillfället.
Kungsträdgården var förvandlad till Karl den trettondes torg. Djurgården var
det enda ställe, der man kunde njuta sin frihet en vacker
sommarafton, men det var icke tillräckligt. Man behöfde någon lustgård
inom stadens område.

Då uppstod »parterren», och man tyckte, att han fylde ett länge
kändt behof. Man var riktigt stolt öfver de stora framsteg som
Stockholm gjorde. Parterren vid Nya bron kallades den nya
anläggningen. Norrbro var väl sina trettio år snart, norra delen ännu äldre,
men kallades likväl fortfarande »Nya» bron till skilnad från den
Norrbro som i århundraden utgått från Mynttorget för att öfver Stora och
Lilla Stockholmen hinna Malmtorget vid hörnet af Grills hus, f. d.
Tor-stensonska palatset, som 1783 köptes af Sofia Albertina.

Af det slägte som nu lustvandrar i Strömparterren är det icke
många som kunna minnas, huru stället såg ut för femtio år sedan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:12:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gsthlm/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free