Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
divarius, men ingen Stradivarius skulle uthärda så många
vädervex-lingar och strapatser som Blinda Kalles fiol. Den är icke något
bortskämdt barn; gud vete, om den någonsin varit klädd i fodral.
Ingen må tro, att det blott är dansmusik och s. k. slagdängor som
Blinda Kalle spelar. Bekant med hela den klassiska musiken,
medföljer han lika troget den moderna, och han gör rättvisa åt alla
mästare, alla skolor.»
Blinda Kalle uppträdde också med accompagnemang, i början
af ett positiv, men under senare år af en annan blind man, som
spelade fiolonsell. Under de sexton är som förflutit sedan Blinda Kalles
död har ingen honom värdig efterträdare låtit höra af sig.
Gatmusiken har alltid varit älskad af folket och samtidigt
hatad af de rike. Redan 1770 klagar en ondsinnad Anonym i
Stock-holms Oordentligheter öfver att »en hop trumslagare och pipare hafva
tagit sig före at om Helgedagarne ställa sig på allmänna ställen och
för en liten vedergällning visa sin färdighet på livar sina
Instrumenter». Författaren anbefaller dem åt polisen, emedan de skrämma
hästar att skena.
I början af detta århundrade anländer positivet till Sverige. Det
var ett lättskött och demokratiskt instrument som höll allmänheten i
kunskap om operans repertoar, och allmänheten visade sin tacksamhet
härför genom att uppmuntra det nya företaget till den grad, att
positivmusiken blef en plåga. Ropet mot den vardt så högt, att det,
år 1843, ger anledning till ett lustspel i 4 akter. (Positivhataren
af Aug. Blanche.)
Aderton hundra femtio sju ingår en ny period i gatmusiken.
Hertiginnans af Östergötland ankomst frän Nassau till det nya
fäderneslandet åtföljdes af en invandring af små Nassauer, hvilka
populariserade dragharmonikan (fig. 53). Detta instrument slog genast an och
döfvadc för en tid positiven; men de små musikanterna blefvo snart
hemförlofvade af polisen, och positivet blomstrade åter. Dock hade
dragharmonikans tilltalande och rikare harmonier gjort ett varaktigt
intryck på en mängd individer, hvarför instrumentet spred sig såsom
sällskapsförnöjelse öfver hela landet, särskildt bygden, och har nu,
kan man säga, till en stor de! utträngt fiolen.
En annan företeelse var femtonkonstnären (fig. 54). Han
betraktades mera som ett underverk och vann aldrig någon egentlig
popularitet, ty han var mera beundrad och afundad, än han kunde
bli älskad.
)< A-C’ (Af e’.e <ZM/n ; u . e- i l~_ , -
6
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
