Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likvisningar voro i gamla Stockholm mycket omtyckta
gratis-riöjcn. Kungliga liks förevisande hafva naturligtvis hört till de allra
förnämsta af sådana tillställningar och äfven längst bibehållit sig.
Det sista kungliga lik som åstadkom en folkrörelse af det gamla
slaget var Karl den fjortonde Johans. Detta visades under en
hel vecka, 17—24 April 1844, från klockan 11 till klockan 2 på
middagen och från klockan 5 till klockan 8 eftermiddagen.
Trängseln var ofantlig på yttre borggården och äfven på närgränsande
platser. Redan på första dagen gick det mycket bullersamt till, och
folket råkade i strid med de soldater som skulle upprätthålla
ordningen. På yttre borggården fans ingen annan stängsel än den
som för tillfallet bildades af soldaternes led, men dessa genombrötos
snart af folkmassan som trängde på under den vildaste oordning.
Det var vid detta tillfälle som en högre myndighetsperson ansåg
sig böra tala till folket och beklaga, att det vore så otacksamt att
ställa till något nöje för stockholmarne. Såsom nöje hafva
onekligen likvisningar uppfattats, vare sig att de varit kungliga eller
enskilda.
På andra dagen af i fråga varande likvisning fans ett stängsel
uppsatt för att på det sättet hålla den skådeiystna hopen inom
behöriga skrankor; men det hjelpte icke mycket, och på den dagen
trampades en qvinna till döds. Hon hette Kristina Pahlin, var
vakt-mästareenka och 64 år gammal. Hennes begrafning var visserligen
icke så ståtlig, men dödsfallet gaf likväl anledning till ännu en af
folket med begärlighet skådad likvisning. En dag gick man raka
vägen från slottet till den utbod pä en gärd vid en fattig gata, der
enkan Pahlins lik visades, och sä fick man på samma dag se både
högtsalig kungens och den för hans iikvisning ihjeltrampade
gummans jordiska qvarlefvor, dubbelt gratisnöje.
Till förekommande af vidare olyckor under förevisningsdagarne
började de stockholmare som sett sig om i verlden att yrka på queue.
Så brukades i främmande land, men något sådant kände man ännu
ej till i Sverige. Aftonbladet, som med vaken blick följde alla
offentliga tilldragelser, • föreslog först, att någon af allmänheten känd och
aktad person, t. ex. kommendanten, öfverste Dævel, skulle låta en
samling anständigt folk ordna sig ledvis, t. ex. på Mynttorget, och
derifrån sätta sig i marsch till slottet. Då det förslaget icke vann
framgång, skref samma tidning »Några ord om konsten att göra
queue». Det väckte uppmärksamhet, och queue gjordes verkligen,
för första gången i Stockholm. Under de sista dagarne af den
kungliga likvisningen gick det derför ganska ordentligt till. Att
»köbildning! sedermera i Stockholm så ofta förekommit och hindrat
Gam/, t S/ocMa/m. I I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
