- Project Runeberg -  Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor /
182

(1882) [MARC] [MARC] Author: Claës Lundin, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



En besynnerlig sjukdom som tyckes icke hafva haft något
gemensamt med pesten, åtminstone icke med den bubonpest hvilken
härjat i gamla Stockholm flera gånger, och som vi derfor särskildt
omnämna var den så kallade Engelska svetten. Denna sjukdom
uppträdde år 1529. Erik Jörenssen (Tegel) talar derom i sin Gustaf den
förstes historia pä följande sätt:

• Detta år om hösten, vid Michelmässotiden, vankade här den
grufsamma svcttesot och sjukdom som kallades den Engelska svett,
för den skull att den först i England började och då regerade mest
utöfver allt Tyskland, England och andra landskap flera, och var det
en slik förfärlig och besmittclig sjuka, att der en man eller qvinna
bäst gick kanske ock hclbregda kom honom uppå en kall svett,
såsom en väderflaga, och hvar den samma icke strax tog sig till vara,
lade sig ned i sängen och svettades under kläderna uti fyra och tjugu
timmar och höljde sig väl till, så att platt intet väder kunde komma
till hans lekamen, då blef han strax död, inom två eller tre timmar,
och måtte han slätt intet sofva i tre, fyra och tjugu timmar, så framt
han ville blifva vid lift.

Lika plötsligt som denna sjukdom uppstod, lika hastigt tyckes
han åter hafva försvunnit, så vida icke allt samman skulle hafva
varit ett foster af en uppskrämd inbillning eller att Erik Jörensson
försummat att taga reda på verkliga förhållandet.

Koleratiden 1834 var en svår tid för Stockholm. Sommaren
hadc Varit ovanligt het och torr, och hemska aningar fylde redan i
Juli mångas sinne. Flertalet ville dock icke tro, att någon farligare
sjukdom skulle uppstå.

»Gud bevarar oss nog-, hette det. Man tycktes liksom kunna
göra räkning på att förskonas från någon större olycka. De gamla
pesttiderna voro för längesedan glömda, och mången inbillade sig,
att Sveriges och i synnerhet Stockholms klimat vore otillgängligt för
hvarje farligare sjukdom.

Koleran hadc under de näst föregående åren härjat på flera
orter i Europa, men icke visat sig i Sverige. Detta vore ju, sade man,
tillräckligt bevis för att farsoten icke här funne något fält för sin
verksamhet. Ar 1831 hadc den asiatiska koleran framträngt ända
till Rysslands och Preussens vid Östersjökusten belägna landsdelar.
Dä utfärdades också en kunglig kungörelse om hvad iakttagas borde,
i händelse samma sjukdom skulle yppas inom Sverige. Enskilda
personer, i synnerhet läkare, började redan då sysselsätta sig med tan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:12:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gsthlm/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free