- Project Runeberg -  Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor /
195

(1882) [MARC] [MARC] Author: Claës Lundin, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

något kunna uppehålla lifvet, vore det böner och offer till helgonen
eller andra rsignerier». Peder Månsson skref:

Läkedoms Doctor är ingen i thet riketh,
Swa äter hwar sin math illa i spikith,
Ej heller Chirurgus som studerat haffwer
Wtan Äfwentyrera som frästa hwat lagh thet tagher.



Och sä fortfor det långt in på femtonhundratalet samt till och
med intill århundradets slut. Visserligen omtalas i medlet af
århundradet en och annan läkare, men de tyckas dock icke hafva
uträttat mycket, och skulle någon anlitas, var det den närmaste
bard-skäraren, som medlemmarne af barberareskrået kallades, och han
infann sig för att slå åder, vanligtvis det enda han kunde.
Åderlåtningar voro för öfrigt mycket vanliga, ej blott för att återvinna, utan
äfven för att bibehålla helsan, och en frisk person lät öppna åder pä
sig vissa förut dertill bestämda dagar.

Bland de få medici som uppvaktade konung Gustaf pä hans
sotsäng voro licentiaten Matthias Palundanus och magister Guilhelmus.*
Den senare var sannolikt den samme som Wilhelm Grotherus, hvilken
omtalas i Simon Berchelets traktat om Pestilensicn.

Under Erik den fjortondes tid hör man talas om ett par andra
studerade läkare, nämligen Guilhelmus Lemnius, en holländare, som
praktiserade i Stockholm, åtminstone vid hofvet och af hvilken man
har den första i Sverige tryckta medicinska skrift, också en »Tractat
om Pestilentian , samt Benedictus Olai eller Olavi, hvilken gjort sig
mycket känd för sin, 1578 tryckta, handbok i läkarekonsten, ett arbete
som i väsentlig mån bidrog att utetränga anlitandet af helgonen, hvilka
icke ens efter reformationen saknade praktik. Benedictus Olai tyckes
dock icke sjelf hafva hunnit synnerligt långt i vetenskapen, då han
mot hufvudvärk föreskrifver, att man skall hårdt binda båda låren med
ett starkt snöre eller band så länge man läser ett »fader vår» och
använda detta fyra gånger. Han råder också, att bära ädelstenar på
sig, emedan safir skulle stärka lefvern och smaragd hjernan samt
derfor att hyacint och rubin också vore mycket helsosamma.

Så väl Lemnius som Olai voro kunglige lifmedici, och att
åtminstone den senare icke vardt obelönad, ser man af Stockholms
Stads Tänckebook för år 1564.** Der finnes ett i Kalmar den 25

* Peter Jonas Bergins: »Om Stockholm för 200 år sedan», inträdestal i
Vetenskapsakademien den 20 Augusti 1758. V. J. Bergius var född 1730, med. dokt. 1754.
assessor i colleg. medie. 1766 och en af hufvndstadens mest anlitade läkare. Han skänkte
till Vetenskapsakademien sitt bibliotek, sin örtsamling och sin vid Carlbcrgs allé belägna
malmgård, den s. k. Bergianska trädgården, lian dog 1790.

" I Stockholms Rådhusarkiv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:12:14 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gsthlm/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free