Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lördagen den 22 Januari 1842 var en angenäm afton för Stockholms
teatervänner. Kungl. teatern gaf en stor föreställning till
förmån för den omtyckta skådespelerskan fru Erikson. Salongen var
fyld. Man hade klappat händerna åt några tablåer, med stort nöje
hört på en scen ur Rossinis »La Cenerentola», som utfördes i kostym
af Belletti och Dannström, hvilken sist nämde sångare vann mycket
bifall för äfven sin lyckliga maskering och fann, såsom tidningarne
sedan yttrade, tillfälle att visa sin fallenhet för den komiska genren.
Man hade också sett »Richelieus första vapenbragd», som då för
första gången gafs på svensk scen och i hvilket stycke Emilie
Högqvist utförde Richelieus roll. Slutligen hade man hört en del af
fjerde akten ur »Den Stumma», men under det Julius Günther med
vanligt behag sjöng Masaniellos kavatina »Hugsvalare för dem som
lida», spred sig i salongen ett rykte, att det vore stor eldsvåda
någonstädes i Stockholm. Man vardt orolig. Många störtade ut. Snart
fick man upplysning, att det brann i Stadsgården. Nå, det kunde
just icke röra flertalet af dem som voro i salongen.
— Det är Bohnstedts och Bergmans spinneri — hette det sedan.
— Hr August Bergman sitter ju der ... Nej, han hade visserligen
varit på teatern den aftonen, men var redan försvunnen.
Föreställningen gafs till slut, men de flesta i salongen hade så
stor brådska att komma ut, att fru Erikson icke vardt inropad. En
stor del af de teaterbesökande skyndade bort åt Söder för att se på
elden. Kronprinsen hade också varit på teatern den aftonen och
han begaf sig genast till Stadsgården. Det stora spinneriet stod
redan i full låga. Fabriken utgjordes af två stora, tätt sammanbygda
hus, strax bortom Ballastplatsen och som lågo så nära stranden, att
endast en gångväg af sex alnars bredd skilde husen från vattnet.
På husens andra sida var en obetydligt bredare gård, till en del
undersprängd i det höga berget som går brant upp till Katarina Östra
Kyrkgata. Detta försvårade i hög grad vattentillförseln med tunnor
landvägen.
Klockan strax efter nio på aftonen hade elden först visat sig
och slog snart ut genom fönstren i det längst åt öster belägna huset.
En stark östlig vind dref lågorna in på det andra huset. Mycken
oordning rådde bland de släckande, och massor af obehörigt folk
gjorde oordningen ännu värre. Så snart kronprinsen infunnit sig,
trängde hela massan åt det hållet. En del ville se honom, andra
önskade ses af honom. Befäl fördes af kronprinsen, öfverståthållaren
(generalmajor Möllerhjelm), underståthållaren (Kuylenstjerna), de två
polismästarne (Berg och Limnelius), en mängd brandchefer och
åtskilliga andra personer, af hvilka några alldeles icke hade någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
