Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befattning vid brandväsendet. Hvad den ena befalde, motsades af
den andra.
— Rif ned den der vedtrafven! kommenderade kronprinsen.
— Låt bli det! skrek en viktualiehandlare som ville tillvälla sig
högsta befälet.
Alla skreko, och deras hojtande hördes långt bort på Skeppsbron
och öfver till Skeppsholmen.
Sprutorna voro i allmänhet obrukbara. Några lågo på Sjöbergs
verkstad vid Gamla Kungsholmsbron för att lagas. Sedan elden
hunnit gripa omkring sig, kom på sin pråm den s. k. amiralssprutan,
redan förut omnämd. Hon tillhörde staden och skulle skötas af
Södra varfvets manskap, men slangen gick oupphörligt sönder, och
sprutan var i det närmaste overksam.
Länge trodde man sig kunna rädda det vestra huset, men
klockan tolf på natten, då det först antända huset var till hälften
nedbrändt, slogo lågorna ut ur äfven det andras fönster. Skenet spred
sig vidt omkring, upplyste hela synkretsen och gaf en eldröd färg
åt husen på Skeppsbron. Aska och eldgnistor regnade öfver en god
del af staden. Klockan två på natten hade också det andra huset
brunnit ned, och då antändes det längst på öfra sidan liggande
ångmaskinshuset. Ofantliga vedtrafvar, innehållande öfver tusen famnar,
fattade eld, oaktadt att man spänt brandsegel öfver dem och
oupphörligt sprutat på dem. Under hela söndagen brunno dessa
vedtrafvar och återstoden af byggnaderna. Det var en hemsk söndag.
Klämtningen upphörde icke en enda stund, icke ens under gudstjensttimmarne,
och man hörde oupphörligt talas om den eller den som
skulle hafva förlorat lifvet vid branden. Den som sannolikt varit
skuld till olyckan, en ung flicka som vårdslöst umgåtts med elden,
då hon sökt något i en skrubb, vardt illa brand och fördes till
Seratimerlasarettet, der hon afled. Flera innebrändes, och andra afledo
af sina brandskador. Klockan två på natten ramlade en mur åt
sjösidan och sårade samt dödade menniskor. I allt omkommo, såsom
man med säkerhet vet, elfva personer, fastän det förmodades att
ännu flera satt lifvet till. Under de närmaste dagarne efter branden
inlemnade andre stadsläkaren, assessor af Grubbens och stadsfiskalen,
advokatfiskal Fredholm till poliskammaren förteckning öfver lårpipor,
ryggkotor, hufvudsvålar m. m. som påträffats i ruinerna samt bland
annat en stöfvel med innesittande fot. Hvilket ämne till »intressanta
samtal» under flera veckor derefter!
Eldsvådorna i gamla Stockholm hade alltid något intressant»
med sig, tyckte en stor del af stadens invånare. Man väcktes ofta
midt i natten af larmskotten och klämtslagen, och strax derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
