- Project Runeberg -  Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor /
239

(1882) [MARC] [MARC] Author: Claës Lundin, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han ock syntes uppfatta, men icke så lätt hvad det var vi hade att
skriftligen lemna honom, ty när vi kommo på det kapitlet, sade han
endast: »Jaså, det är en disputation», och bad oss läsa upp vår
disputation, och ehuru vi förnyade gånger sade: »det är ingen disputation,
vördade onkel, det är ett bref», vidblef han dock sitt: »Jag förstår
väl det; det är en disputation! Läs upp er disputation,[1] gossar!»
(allt vänd inåt väggen), och då vi funno det ej vidare löna mödan
att disputera om disputationcn, beslöto vi oss för att läsa upp brefvet,
hvilket han åhörde med uppmärksamhet, talade icke vidare om
någon disputation, utan gjorde några frågor om familjförhållanden
och slutade med att säga: »Gif mig en kyss gossar!» Ja, det måste
naturligtvis efterkommas, men huru skulle det gå till? Det gick
också så godt det kunde, genom att klättra upp öfver det stora
berget — han låg der som en på land kastad hvalfisk — och applicera
en kyss på den vördade onkelns kind, hvarefter audiensen var slut.»

*     *
*



<bFig. 99.  Christopher Carlander.  (Död-doktorn).<bEfter handteckn. af Krafft, Nat. Mus.

Fig. 99. Christopher Carlander. (Död-doktorn).

Efter handteckn. af Krafft, Nat. Mus.


Död-doktorn (fig. 99). Assessor
Christofer Carlander var
inför verlden en besynnerlig
menniska med alla de yttre
egenheter som kunde ådraga honom en
allmän, om ock icke vinnande
uppmärksamhet. I sjelfva verket
var han en ovanlig personlighet, ty
han besatt en stor menniskokärlek,
älskade dygd och hatade
flärd, egde ofantliga kunskaper
och ett genomträngande förstånd
som ofta leddes af en obestridlig
genialitet. En del af dessa egenskaper hade han vunnit i den
härda nödens skola, han i sin ungdom fått genomgå, en skola så
bittert hård, att han ofta var i förtviflan, såsom till exempel den
gång han skref till en vän: »Det är ett förskräckligt tillstånd, då en
förnuftig menniska är bragt dertill, att skatta den tiden lyckligast,
då hon sofver, då hon är utan sitt plågande förnufts bruk!»

Men det blef bättre tider, och han kom ut i verlden. Han for
som skeppsläkare till S:t Barthélemy, blef adjunkt på Barnbördshuset
i Stockholm; derpå »gick han till fot öfver Ålands haf» för att bli
fältmedikus i Finland; återvände till Barnbördshuset, höll föreläsningar i

[1] Rosenstein var van att få sig akademiska disputationer tillegnade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:12:14 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gsthlm/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free