Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upplyst, under de kallaste dagar utan annan uppvärmning än den
ofvan nämda.
Om lärjungen också icke alltid i knäböjande ställning, såsom
Olaus Magni visar (fig. 138), mottog undervisning, fick han dock
sitta på en bänk utan ryggstöd och der krympa till samman så
mycket han i sitt oförstånd ville eller så mycket tröttheten tvang
honom. Något att lägga boken pä fans icke. Henne måste han
under alla lärotimmarne hålla i handen.
Så fortgick det, slägte efter slägte, ända långt in i vårt
århundrade. Ehuru 1724 års skolordning uttryckligt föreskref, att >hvar
och en klass hafver sina bänkar, hvaruppå skolpiltarne sättas i ord-
ning efter sin qvickhet och framsteg, hafvandes en pulpet framför
sig, så lång som bänken är att beqvämligen skrifva uppäs, och ehuru
samma menniskovänliga afsigter lifvade den uppfostrings-kommission
som var upphofvet till skolordningsförslaget af år 177S, hvilket
visserligen i tysthet begrofs, men hvars innehåll dock visar hvad
ordningen inom skolan kräfde;* ehuru flerfaldiga påminnelser och äfven
lagstadganden gjorts, sutto likväl ännu under 1840-talet Iärjungarne
pä Stockholms gymnasium pä bänkar utan ryggstöd och utan någon
pulpet eller ens den enklaste tillställning för att lägga boken pä.
* Förelaget, som sedermera alldeles glömdes, har åter framdragits af Hugo
Hern-lunU och af honom meddelats i rektor G. F. Gilljams skolprogram vid inbjudning till
årsexnminn i Stockholm vårterminen 1SS0.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
