Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att de förnämas och förmögnas barn i gamla Stockholm ätnjöto
enskild undervisning i hemmen hafva vi redan anmärkt, och att
enskilda lärare utom hemmen täflade med de offentliga skolorna hafva
vi ock sett. »Rabellerne» voro ganska ihärdiga, så mycket de än
förföljdes af konsistoriet. »Hvem mäktar uppräkna», säger C. U.
Broocman ännu i vårt århundrades början, »den skara af kända ocb
okända, pröfvade och opröfvade studenter och skrifvare, forne
handlande, fabrikörer, mästare, gesäller, bladarbetare, väfvare,
brandvakter, m. m. som med och utan tillstånd i alla delar i hufvudstaden
för en ringa vcckpenning undervisat och ännu undervisa eller rättare
vanbildat och ännu vanbilda samhällets framtida medborgare.»
»Icke bättre är det bestäldt med flickornas undervisning»,
skrif-ver samme nitiske skolvän, »i de s. k. pensionerna, om vi ock först
blott hafva afscende på de större och mest ansedda. Det ar en lycka
att de finnas, då så många mödrar gifvas, som sjelfva icke ära
i stånd att till alla delar undervisa sina döttrar. I dessa pensioner
kunna de åtminstone vinna skicklighet i alla för ett fruntimmer
erforderliga handaslöjder. Men hvilken bildning få hjerta och
förstånd?»
Broocman klagar öfver katekcslexorna och den klena
undervisningen i öfriga ämnen. All vigt lades på franskan, »som man
oför-skämdt nog uteslutande behagar kalla språkets, men hvaruti de
flesta dock hade endast en mycket ofullständig kunskap.
Hvarifrån flickskolornas förestånderskor och lärarinnor togos i en
tid, då den qvinliga undervisningen stod på sä dålig fot är svårt att
säga. En och annan utländsk lärarinna hittade dock vägen hit, och1
det redan på 1700-talet. År 1725 sökte hos konungen* madame
Marguerite De la Caze, »ett för religions skull ifrån Paris fördrifvet
fruntimmer», tillåtelse att i Stockholm upprätta en fruntimmersskola,
ungefär på den fot, som vid Saint-Cyr eller som madame
Mirami-ons i Paris, m. fl. Hon ville till det ändamålet hafva »något
gammalt kongl. hus, som med liten omkostnad kunde få förbättras och
lagas, att ett tillräckligt antal hederlige mäns barn der kunde
logeras och rymmas, tillika med de personer som till deras uppsigt
behöfvas.» Madame De la Caze »hoppades, att rikets ständer skulle
bevilja det och sjelfvilligt och skyndsamt sammanskjuta till nödiga
möbler och husgeråd, så ock till madame De la Cazes och hennes
dotters underhåll.»
Ansökningen hänsköts till ständerna, och vi veta icke hvad dessa
svarade, men frukta, att madame De la Cazes hopp kom på skam.
Ansökningen finnes, på så väl franska som svenska, i riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
