- Project Runeberg -  Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor /
424

(1882) [MARC] [MARC] Author: Claës Lundin, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öppnades klockan half sju pä aftonen, stormade pöbeln till från alla
häll, och innan klockan åtta voro sextiofyra personer trampade till
döds, utom förlamade och qväfda.

Det var ett ohyggligt spektakel att se, på trappor och framför
porten pä östra gafveln en hög af döda kroppar, blandade med några
som halft förqväfda ropade på hjelp. Öfverståthållaren,
polismästaren och stadens vakt och betjening arbetade förgäfves att hålla
pö-bcln tillbaka och frälsa de olyckligas lif. Trängseln vardt så stark
i salen, att några ock der trampades till döds, och detta oaktadt
var omensklighetens verkan den, att de väl mående söpo och dansade
med lika glädje bredvid de döda kropparne.®

En annan framställning af samma olyckliga tilldragelse gjordes
några dagar derefter:

En half timme efter sedan folket småningom sluppit in i salen
och glädjen spordes allmän samt ingen större än förmodad trängsel
kunde förspörjas, åkom i östra delen af salen en förskräckelse bland
folket på åtta eller tio alnars afstånd frän den östra eller femte
porten genom ett om eldfara, man vet icke hvarför, uppkommet anskri,
hvarföre alla ville rusa till porten, men nedtrampade hvarandra dels
pä trappan, dels utanför huset samt också i sjelfva salen. Icke den
minsta fara var å färde. Längre in i salen viste man icke ens hvad
som händt, och der fortsattes dansen och välplägningen.

Några och sjutio menniskor som lägo öfverst räddades oskadda,
men sjutioåtta upptogos såsom döda, af hvilka dock fjorton genom
s medicorum och flera kirurgers, som på första tidningen ankommo,
så hedrande som oförtrutna nit och bemödande sedermera friska och
tillqvicknade hemgingo.» Tjugusju af manskön och trettiosju
qvin-nor omkommo, och deras lik igenkändes följande dagen af slägt och
anhöriga samt afhemtades för att begrafvas.®* ••

Men detta var den enda gången som någon olycka inträffat
vid de många fester som gifvits af Stockholms borgerskap. Under
Karl Johans tid fann borgerskapet många glada anledningar. Vid
kronprinsen Oskars förmälning 1824 var också stor fest på börsen,
hvars framsida pryddes af en praktfull transparang, målad af Westin.
Man såg en stor ek, vid hvars stam syntes en sköld med konungens
och drottningens namnchiffer. Vid foten af eken blommade ett ungt
träd med en sköld som visade de kungliga högheternas namn. I
skydd af dessa träd stod Skandiens gudinna med en fackla, hvarmed
hon tändt elden på fäderneslandets altare, och på detta lästes: »Ren
som lågan, stark som elden är folkets kärlek till sin konungaätt.»

• F. A. von Fersens Historiska skrifter. IV. Sihlm 1869.

•• Inrikes Tidningar den 7 Januari 1779*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:12:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gsthlm/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free