Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johanniskors af silfver på bröstets venstra sida. Men hela
direktionen klädde sig i guld- och silfvertygskåpor och »plumerade hattar>.
Johanniter-bröderne samlades första gången den 29 Augusti 1793,
då efter stormästarval med ceremonier aftonen fördrefs med ett
amatörspektakel, hvarvid uppfördes » Bussarongerne», lyrisk komedi i en
akt, af Sundvall. Derpå följde »fyrverkeri och illumination en
miniature» samt dans på aftonen.
Den 12 November s. å. hade sällskapet åter en glad dag. Dä
uppfördes »Den bedragne sprätten», öfversättning af Hjortsberg, och
»Den oförtänkte poeten», originaldivertissement af Sundvall. »I
anledning af konungens nyss förflutna höga namnsdag afbrändes ett
fyrverkeri med konungens och h. k. h. regentens namnchiffer,
an-tändt af en dufva. Under spisningen upprestes en eldärerad
pyramid med dagens namn, och man glömde ej att dricka de höga
kungliga personernas skålar med de varmaste känslor och lika glädtiga
som vördnadsfulla hjertan. Divertissementet slutade med kupletter
af alla fyra stånden till h. m. konungen.» Till slut sjöng man till
den »store konungen», den då femtonårige Gustaf IV Adolf:
»Huru sällc ska vi vara,
Om Du vill vår skytidsgud bli.
Tillåt mig att fö förklara,
Allt vårt hopp består deri.
o. s. v. i samma höga stil.
Johanniterne förenade mystiska ordensceremonier med ett gladt
sällskapslif, men togo saken i allmänhet på fullt allvar. Något
annorlunda fattades ordensmysterierna af mera bacchanaliska sällskap
i senare delen af 1700-talet. Om svenskarna med all sin lifslust
dock hafva böjelse för det hemlighetsfulla och öfvernaturliga, så
kräf-ver det muntra elementet likväl också sin rätt, och då uppkommer
ett bakslag mot det mystiska. Det var detta som inträffade i
Stockholm redan mot slutet af förra århundradet och som yttrade sig dels
i literaturen, i synnerhet i tidningspressen, dels från scenen och dels
äfven genom upprättandet af nya sällskap, som gjorde till sin
uppgift att förlöjliga de förut herskande mystiska ordnarne, men likväl
ansågo sig sjelfva böra verka under en hemlighetsfull slöja.
Under det Stockholms-Posten angrep frimureriet, sektväsendet
och ordensmysterierna, uppfördes på Eriksbergs teater, i samma hus
som kort derefter vardt ett ordenssällskaps tillhörighet, lustspel som
förlöjligade ordensväsendet och anbefaldes af nyss nämda tidning,
då utgifven af Kellgren och Lenngren. Tidningen och teatern gjorde
således hvad de förmådde, och detta var sannolikt icke så litet, för
att motarbeta ordensgalenskaperna. Men största betydelsen som mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
