- Project Runeberg -  Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor /
477

(1882) [MARC] [MARC] Author: Claës Lundin, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle bevara den inhemska tillverkningen mot hvarje intrång från
utlandet.

Förordningen af den 8 Maj 1731 »till Hvarjehanda Yppig- och
Öfverflödigliets afskaffande» skärpte ytterligare de föregående
påbuden. Ville man då låta göra sig nya kläder och vara säker på
att ej få en lagstridig rock, så var det rådligast att först gä upp i
kommersekollegium och begära få se på de der förvarade modellerna.
Dessa, som borde enligt kungl. maj:ts förordning »blifva
oföränderliga i alla tider så för mans- som qvinnokönet», måste af
handt-verkarne till alla delar och utan något eget påfund eller invändning
efterföljas. Vitet var 100 dal. smt. Alla nya påfund räknades för
>vanart och sjelfsväld». Styfkjortlame hade hit införts från
Frankrike och spelade en stor roll i Stockholms sällskapslif, men 1731
förordnades, att de icke skulle ia vara vidare, men väl snäfvare än
41/, alnar. Detta gälde de förnäma fruntimren. Ringare qvinnor
och tjenstfolk fingo icke på några vilkor styra ut sig i styfkjortlar.
Sammet och dylika tyg tillätos endast adeln och dennes vederlikar
bära, men sammetsmössor, hufvor, muffar och vantar utgjorde dock
undantag som saklöst kunde bäras af alla — undantagande allmoge
och tjenstfolk.

En piga i Stockholm understod sig icke att taga på sig ett
sidenförkläde, äfven om hon fått ett gammalt sådant af sin matmor.
Undantag gjordes dock för »hushållerskor och kammarpigor, särdeles
de som kunna vara af hederligt folk, men för fattigdom eller att
lära något godt gifvit sig i tjenst hos herskap eller ståndspersoner
De tillätos att kläda sig i »inrikes tillverkade halfsiden och ylletyger
samt allt hvad deras matmödrar af siden aflägga och dem förära».

Den tjenstflicka som visade sig i något förbudet plagg straffades
första gången med 8 dagars fängelse vid vatten och bröd, andra
gången likaledes samt skulle dess utom böta med ett fjerdedels års
lön, och tredje gången måste hon släppa till sin halfva årslön.

Ofverheten grep också omedelbart in i sällskapslifvet genom
påbudet om, huru många rätter mat som fingo bjudas vid gästabud.
Det skulle, enligt 1731 års förordning, ej få vara flera än 5 rätter och

4 tallrikar till sallad o. s. v. I hvardagslag inskränktes antalet till
3 och 2. Kungl. maj:ts och rikets betjente, som för sina embeten
icke kunde undgå att bjuda qvar de sökande och underhafvande
som vid måltidstimmarne infunno sig, tillätos att i vanliga fall hafva

5 rätter och 4 tallrikar, men vid bjudningar 6 och 4. Ingen konfekt
var tillåten, utan blott frukt, så torr som rå, hälst inhemsk. Vid
embetsmännens bjudningar tillätos dock frukt med socker insyltad
jemte geléer samt råa och stekta ostron.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:12:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gsthlm/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free