Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En person som en tid bott i »Spökslottet» har berättat, att hvarje
afton aftecknades å väggen i ett af rummen ett litet hvitt kors. När
man lade handen deröfver, visade korset sig på handen. Man sökte
på allt sätt att utforska, om det kunde komma genom något återsken.
Gardinerna nedfäldes, luckorna stängdes, men korset fans der ändå.
En afton hörde i fråga varande person från rummet utanför sitt
sofrum ett ljud, liksom då det blåser starkt. Han tog ett ljus och
gick ut, men hann ej långt utom dörren, förr än ljuset blåstes ut.
Vid en sedermera företagen undersökning befans, att så väl fönster
som dörrar till rummen voro stängda.
Några hemskare spökerier omtalas icke. Egendomen har nu
undergått fullständig reparation[1] och är otvifvelaktigt en bland de
angenämaste bostäder i Stockholm samt tillhör arfvingarne till en man,
L. J. Hierta, som just icke var spökrädd.
* *
*
Katten på Vesterlånggatan. Ett svenskt skepp kom för många
år sedan seglande ifrån aflägsna kuster på väg hem. Då uppstod
på en gång en vindstilla som varade i tre dagar. Det var förfärligt
hett. Seglen hängde slappa och vindlösa på sina rår; tjäran
började upplösas och rinna ur nåtarne, så att hafvet omkring
glänste som en regnbåge. Besättningen dignade af maktlöshet.
Den hade många gånger offrat åt Kajsa, men som ingen förmått
kasta slanten öfver storsegelskant, så hjelpte det icke. Då kom
styrman, som var söndagsbarn, upp ur kajutan och när han såg
matrosernas fåfänga bemödanden, tog han upp en slant och kastade
samt nådde öfver. Slanten hade icke väl tagit i vattnet på läsidan,
förr än hafvet öppnade sig — en trappa blef synlig och på den
uppsteg en skön dam, som frågade efter befälet. Styrmannen steg fram
och helsade, hvarvid hon bad honom följa sig. Han gick då efter
henne ned för trappan och kom in uti ett palats.
»Se här», sade hon, »tag detta bref och gå upp i huset n:o ...
vid Vesterlänggatan, fråga der efter herr Måns och lemna honom det.
Men du får inte göra något annat förut, utan detta skall vara det
första du uträttar, sedan landgången är utlagd.»
Styrmannen lofvade, och återvände om bord; hafvet slöt sig,
vinden friskade i och fem dagar derefter voro de i Stockholm.
Otåligt väntande, måste de genast begynna lossa, och styrmannen
kunde icke komma ifrån för att gå upp med brefvet, hvilket han
icke heller ansåg så vigtigt, att han icke kunde dröja ett par dagar.
[1] Då grafven också undersöktes, men icke innehöll annat än småsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Jan 15 17:12:14 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gsthlm/0558.html
