Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finna gränder, der rännstenen gick midt i gatan. När
tvårännstenssystemet användes, intogs gatans midt af mycket stora stenar,
de s. k. borgmästarstenarne, sådan som man ännu i vår tid kan
finna på en och annan aflägsen gata i Stockholm. I kongl. maj:ts
förnyade byggnings-ordning för Stockholm af 1763, föreskrefs att
gata, som å nyo anlägges bör vara 24 alnar bred, men tvärgata
eller gränd 20 och minst 16 alnar. Nylagd gata skulle hafva
rännsten å båda sidor. Redan då föreskrefs, att då någon stor
reparation skedde på hus, som hafva trappsteg åt gatan, borde
Byggningskollegium tillhålla husegarne att flytta trappstegen inom
husmuren.
Trottoarer äro, såsom redan anfördt, i Stockholm icke äldre
än från slutet af 1840-talet. De vordo en nödvändighet, när
rörelsen på gatorna och det ständigt tilltagande antalet af åkdon hotade
fotgängarnes säkerhet. I äldre tider var samfärdseln icke så liflig,
och åkdonen följde vanligtvis ej tätare efter hvarandra än att de
som till fots gingo gatan fram hunno godt maka åt sig.
På 1600-talet synes öfverheten hafva mer än förut nitälskat för
en ordentlig stenläggning af gatorna. År 1649 utkom ett kungligt
»placat» om »gatuläggiande i Stockholm och orenlighets af Gatur
och Tompter afförande». I detta heter det, att som Stockholm
hade dels mycket ojemna och illa lagda gator, dels inga ännu gjorda,
så förordnades och befaldes, att hvar och en som tomt eger antingen
i staden eller förstaderne och Ladugårdslandet skulle innan Michaelis
året derpå förfärdiga och reparera nya, goda och lika lagda jemna
gator. Öfverståthållaren och magistraten skulle beställa vissa
gatuläggare till viss taxa, och hvarje husegare skulle låta föra bort sopor
och orenlighet från sin tomt till någon aflägsen ort. Fattades folk,
skulle stadens dertill förordnade tjenare göra det mot betalning.
Flera dylika förordningar följde på denna, men gatornas
stenläggning i gamla Stockholm fortfor att vara föga tillfredsställande.
Likadant var förhållandet med dessa gators snygghet. Huru
skulle det väl se ut på dem, när hvar och en stadsbo ansåg sig
kunna vräka på gatan alla möjliga orenligheter samt i allmänhet allt
skräp som man ville göra sig af med. Och det låg der icke blott
några timmar, ej ens blott några dagar, utan många veckor och
månader; det låg qvar ända till dess det sköljdes bort af regnet, i
fall regnet rådde på det, eller till dess en eldsvåda förstörde gatans
storartade smuts- och skräphögar på samma gång som de
kringliggande husen.
Polisen, d. v. s. magistraten eller kanske till och med högsta
öfverheten, förmådde ingenting mot gamla inrotade vanor och tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
