Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbudet var mycket svårt att upprätthålla. Så tillsatte de nattvakten,
som skulle hålla ordning i staden, men man behöfde pålitligt folk
som kunde hålla ordning på nattvakten eller åtminstone skydda den
mot höga herrars eller låga knektars öfvermod. Facklor nyttjades
visserligen af dem som så hafva kunde, i synnerhet af stadens
förnämligare invånare, men deras bruk vardt ofta förbjudet, och det
var otvifvelaktigt en vågad sak att gå med brinnande och sprakande
facklor mellan de gamla trähusen. Som broarne till malmarne också
voro af trä, kunde facklor ej alltid på dem tillåtas. Förbuden
efterlefdes naturligtvis aldrig, men flertalet stockholmare kunde icke kosta
på sig inköpet af facklor. Hvarje »bolag», d. v. s. hushåll, skulle
hålla sig en lykta eller flera, om så behöfdes, föreskrifver en
förordning af 1692, men det hjelpte ej mycket emot mörkret på
gatorna.
Under de senaste åren af 1600-talet började gatlyktor uppkomma.
De första funnos på Riddarholmen. År 1697 förordnades, att sedan
Wrangelska huset inköpts för hofvets räkning skulle på Riddarholmen
icke bäras några facklor, utan i stället så många lanternor uppsättas,
som kunde räcka till att upplysa gatorna, och skulle derför enskilda
som der egde hus anskaffa en del af sådana lanternor, nämligen för
Bengt Oxenstiernas, Johan Gabriel Stenbocks, Kurkens och Posses
hus, till samman tio lanternor, och för de mindre husen, såsom
Berndes, Rosenhanes, Sparres och Ehrenfelts, till samman sex
lanternor, och ville k. m:t besörja, att lanternorna vid k. m:s hus samt
Riddarholmskyrkan och bron med det forderligaste skulle uppsättas.
År 1719 befaldes, att lyktor skulle uppsättas på Norrbro. Om
en allmän inrättning af lysande lyktor på husen rådplägade
husegarne 1747, och slutligen kom, den 12 Januari 1749, k. m:s
förordning angående lanternors eller lysande lyktors inrättande. I denna
heter, att som förordningen mot våldsamheters föröfvande om mörka
qvällar och nattetid ej haft åsyftad verkan, så har k. m:t ej funnit
tjenligare utväg än att i Stockholm, liksom i andra stora och
välbestälda städer i Europa, lysande lyktor på alla gator må inrättas.
Ehuru det, heter det vidare i den kungliga förordningen, skulle lända
till större prydnad, om lyktor efter viss modell öfver allt komme
att brukas, så får dock detta ankomma på husegames eget
godtycke. Det skulle också stå dem fritt att begagna ljus eller olja.
Mellan lyktorna skulle vara tretio steg. De behöfde ej lysa längre
än från den 20 September till den 15 Mars, från mörkrets inbrott
på aftonen till öfver midnatt, undantagande då det var månsken.
Husvärdarne skulle anskaffa lyktorna, men hyresgästerna draga
försorg om underhållet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
