Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så väl söndags- som fredagsallmosorna varit särskilda inrättningar,
hvilka mottogo gåfvor och donationer. Så skänktes, 1440, ett hus
vestanmur, i femte gränden söder från Gråbrödragatan till
fredagsallmosorna i St. Nicolai kyrka.
Alla de ofvan nämda fattig- och fribrödsinrättningarna upphäfdes
af Gustaf I såsom särskilda inrättningar och deras inkomst stäldes
under en allmän vård och förvaltning. Efter gråmunkeklostrets
indragning, anslogos dess byggnader på Riddarholmen till allmänt
hospital, hvilket dock sannolikt hade otillräckligt utrymme och
derför flyttades till Danviken, der hospitalet vardt så väl fattig- som
sjukhus, och der äfven den gamla inrättningen af fattigbröd och
fribröd fortsattes.
Om tiggeri på gatorna icke kunde afstyras under den katolska
tiden, oaktadt alla de barmhertighetsverk som kyrkan då främjade,
upphörde det ej heller efter reformationen, men vardt då allt mer
och mer föremål för polismaktens ingripande. Mångfaldiga förordningar
sökte hindra allmose-begärandet på offentliga platser, och i
synnerhet tiggare från andra orter förföljdes. I början af 1600-talet
förordnades, att i hvarje stad skulle upprättas barnhus, dit de som
gå och tigga på gatorna kunde inhäfvas och hållas från lättja och
sjelfsvåld. I det kungl. brefvet, 1624, om inrättandet af ett
barn- och tukthus i Stockholm stadgades, att der skulle intagas ej blott
fattig mans barn, utan äfven skalkar, skökor och bofvar samt lösa
personer i allmänhet.
Öfver ett halft århundrade derefter, 1682, stadgades, att alldenstund
en hop vanartiga tiggare från landsorten i Stockholm, oaktadt
öfverhetens förbud, sammansanka, så att tiggeriet derigenom tager
icke ringa öfverhand, skulle icke blott dessa vanartiga personer
fasttagas och skickas till tukthuset, utan hvar och en som herbergerar
dem plikta 40 mark.
I början af 1700-talet föreskrefs, att gatutiggare böra nyttjas
vid fabrikerna, hvarför fattigmedlen skulle stå under kommerskollegium.
Tiggare från främmande orter drefvos ur staden. Som det
hände, att efter Carl XII:s krig f. d. officerare gingo omkring och
tigde, så förordnades, att sådana skulle vara till krigstjenst förfallne.
Oaktadt alla förbud och alla barmhertighetsverk, hade polisen ständigt
mycket att göra med tiggeriet. Polisen fick också uppsigten öfver
husfattigkassan, som bestod af testamenterade kapital och åtskilliga
smärre anslag och skulle tjena till underhåll af fattiga, som ej kunde
intagas å Danviken eller som der hystes i den s. k. penningestugan.
Medel samlades också genom kyrkbetjeningens kringgående i
husen samt genom fattighåf som kringbars i kyrkorna under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
