Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudahataren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men stilla och ljuft glimmande på den gamle
Slottsherrn: den främmande begynte tala.
En gång, Herr Hugo, sedan jag druckit
thevatten och deri doppat hvetbrödssmörgås,
hvarunder jag läst en Historisk målning i torr stil,
full af vidlöftiga beskrifningar öfver onödigheter,
hårdragna förklaringar öfver händelser och
tillräckligt opålitliga språkforskningar, kom jag
derefter att gå igenom ett Poem eller Fantasi med
orimliga äfventyr och allusioner, stilen
späckad med resonnemanger och det hela rikt på
anspråk. Då föll lusten på mig att också jag
skulle skrifva en hel Verldskrönika, lika förryckt,
som långtrådig; lika full af förvånande lärdom,
som sällsamma händelser och jemförelser; diger
på resonnemanger och anspråksfull, så mycket
jag förmådde. För att verkställa beslutet, sköt
jag mitt runda vackra bord framför trädgårdsbänken;
framtog mitt nya silfverbläckhorn och
stålpennan. Mitt outsäjliga ämne genomträngde
mig från hufvud till fot och jag skref följande
Företal, af hvars början jag likväl endast har
qvar några brutna delar.
”. . . . . . . . . . . . . . . . . .
. . Lemnom nu allt detta tills vidare . . . .
Månne icke allt skall hafva ett ändamål,
hvarföre det är? Den menskliga Racens lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
