Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudahataren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och skickelser äro ting af hög vigt — djupa
orsaker måste väl således hafva blifvit lagda till
grund för alla de öden, historien afhandlar; och
kunna vi vara sälla nog att upptäcka stora mål
för Verldshändelserna, är det blott härigenom vi
finna tröst öfver de olyckor, häfderna så rikt
erbjuda, endast då lifvas vi af hoppet . . .
. . . . . . . . . . . . . . . . . .
Ja, ur sådana synpunkter har jag betraktat
det förvånande väsende, man kallar Menniskan.
Jag har beskådat Ödet i dess stolta, men
hemlighetsfulla palats, och sett skildringar, tilhörande
hela Jordens roman.
Nästan som Milton börjar jag mitt verk; ty
han, när han i melankoliskt majestätiska verser
besjöng sitt förlorade Paradis, säger sig hafva till
afsigt att rättfärdiga Guds vägar, såsom utan
skuld till vårt slägtes nöd. — Hvilket skådespel
är ej Historien? vidsträckt, som Fästet med
sina otaliga stjernor, så är hon med oräkneliga
Nouveller, uppställda i ett odödligt Galeri.
Likväl skall jag icke gå i Miltons spår; jag
har icke afsigter, jag har en helt annan bana
och ett annat sätt. Jag skall nu omtala huru
jag leddes till dessa betraktelser genom umgänget
med en i det allmänna föga känd person.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
