Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
URTIDENS FRIDSÅLDERN.
8.
FREDSFÖRBUNDET. GUDAKLENODERNA.
Det nyskapade, med växtlighet prydda Midgard låg
nu i sitt vårlifs fägring och var en syn, som fröjdade
äfven gudarnes blickar. Jotunheimsmakterna, som
hemsöka jorden med frost och torka, med hvirfvelvindar och
öfversvämningar, höllo sig ännu stilla och lämnade
Midgard i ro; de voro icke starka nog att våga ett angrepp
på gudarnes skapelse. Jättesläkten, som ur Ymers
blodhaf fått rädda sig upp på kusten af Jotunheim, var ännu
fåtalig och bemöttes af gudarne med vänlighet.
Ingenting störde världsinrättningens regelbundna gång.
Årstiderna aflöste hvarandra i stadgad tid, världskvarnen stod
upprätt på sitt bjälklag; mullen, som hon malde, var
rikligt blandad med guld, och hon kringvreds under
välsignelsebringande sånger. Polstjärnan stod i den
världsåldern öfverst på himmelen, och himlahvalfvet hade icke
den sneda ställning det sedan fick.
Till betryggande af världens frid beslöts, att alla
varelsesläkter skulle ingå förbund och gifva asarne gisslan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
