Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hel. Nu trädde asarne fram och hälsade, och den gamle
jätten mätte med blicken sin ätts ryktbare fiende,
Midgards värnare, från hjässan till fotabjället. Och utföll
den mönstringen så, att Hymer tyckte det vara bäst för
sig själf att visa sig höflig och uppfylla en värds
skyldigheter. Tre oxar slaktades och kokades till
kvällsmaten. Af dem åt Tor ensam upp de två. Det förtröt
Hymer, och han kunde icke låta bli att säga: »i
morgon få vi lefva af den föda, som vi kunna fånga oss
ute.» Följande morgon föreslog Tor, att de skulle fara
ut på fiske, och frågade hvad slags agn hans värd
nyttjade. Hymer, som hade stora och vildsinta jättetjurar
i sin hjord, sade: »gå till min hjord, om du törs, och
tag dig agn där af en oxe». Tor gick till skogen och
kom snart tillbaka med hufvudet af en svart tjur; ej
heller nu kunde Hymer undertrycka sin förargelse. Så
gingo de ner till Elivågor med sina fiskedon. Hymer
lösgjorde en båt och satte sig till årorna, Tor tog plats
på aktertoften. När de rott ett stycke ut på fjärden,
lade Hymer upp årorna. Tor ville att de skulle ro längre
ut; men det vägrade jätten bestämdt, troligen därför att
å motsatta kusten bodde jättefienden Egil, som plägade
på skidor göra färder å vattnet, väpnad med en båge,
hvars pilar icke förfelade sitt mål. Det var därför
rådligast att icke våga sig för långt från jättestranden.
Hymer och Tor firade ut sina fiskelinor. Hymer hade
god fiskelycka och drog på en gång upp två hvalar.
Tor hade fästat tjurhufvudet på sin krok och fick ett
väldigt napp. Det var Midgardsormen, som slukat agnet.
Han var redan då ett vidunder af förfärande storlek och
styrka, ehuru på långt när icke så stor, som han till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
