Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annars är så stort, att det kan bära samtliga asar, med
allt hvad de behöfva för ett ledungståg, genom lufthafvet.
Valand hade gjort än ett konstverk som beundrades.
Loke hade af kitslighet klippt af håret på Ivaldedottern
Sif, Valands half syster, som sedan blef gift med Tor.
Valand gjorde henne af guld lockar, som fastnade och
växte som annat hår.
Loke träffade någon tid därefter underjordssmeden
Brock och ville slå vad om sitt hufvud med honom, att
hans broder Sindre, Mimers konstskickligaste son, icke
kunde göra tre kostbarheter lika goda som dessa. Sindre
antog vadet och gick med Brock till sin smedja. Han
lade ett vildsvinsskinn i ässjan och smidde däraf galten
Gullenborste. Därefter lade han guld i ässjan och smidde
däraf ringen Draupner. Slutligen lade han järn i ässjan
och smidde däraf den yngre Mjölner, järnhammaren.
Brock skötte blåsbälgen, medan dessa saker tillverkades,
och han oroades då hela tiden af en geting, som surrade
kring honom och stack honom på hand och hals. Värst
blef getingen, då järnet var lagdt i ässjan. Då stack
han Brock mellan ögonen, så att blod rann och han
släppte bälgen. Däraf fick hammaren det fel, att skaftet
vardt något för kort. Getingen var den okynnige Loke. I
öfverenskommelsen ingick, att underjordssmederna skulle,
i likhet med Valand, förära asarne de smidda klenoderna.
Oden fick ringen Draupner, som har den egenskapen, att
han hvar nionde natt framföder åtta ringar lika tunga
som han själf. Fröj fick Gullenborste, som är af största
gagn för växtlighet och åkerbruk. Tor fick
järnhammaren, som försäkrades hafva den äldre hammarens goda
egenskaper och dessutom den ovärderliga, att den icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
