Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Besöket skulle göras i all enkelhet och utan att väcka uppreende i världen. Oden satte sig icke i gyllene rustning på Sleipners rygg, utan han och hans ledsagare iklädde sig vanliga färdemäns skick och underkastade sig sådanas villkor. Så kommo de till Trymheim. Här vandrade de länge i villsamma dalar mellan snöhöljda bergåsar och kunde icke finna vägen till Valands borg. Denne, som hade ett skarpare spejareöga på gudarne än de på honom, var lika stor trollkarl som han var konstnär och lika hemma i Gullveigs runor som i Heimdalls. Han ställde det så, att de tre gudarne färdades åt många håll,
blott icke åt det rätta. På ett ställe hade han ett försåt planlagdt, och dit styrde han ändtligen färdemännens gång. Det var vid en källa i en ekbevuxen dal, där det såg inbjudande ut att hvila. Där hade han nedlagt ett trolskt
verktyg, som han smidt och som liknade en vanlig stör eller stång.
Färdemännen voro trötte och Loke alldeles uppgifven af hunger. Valand, för hvars skull han måste vandra så här och svälta, önskade han i alla onda vättars våld. Så kom man till en dalöppning. Därifrån hördes klangen af en pingla, en sådan som skällkor och lockrenar bära. När vandrarne kommo in i dalen, sågo de det behagliga stället vid källan och ej långt därifrån en betande renhjord. Pinglan, som klingat angenämt i deras öron, bars af en fet renoxe, som gick där strax bredvid. Det var en af Valands hjordar, och hans dotter Skade, den skidlöpande och pilslungande disen, torde nyss varit där och drifvit hjorden ned i dalen till stället, där den nu betade.
Loke föreslog, att man skulle hvila sig här och äta sig mätt. Renoxen fångade han utan svårighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
