Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fädernas gudasaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mimer, väktaren vid underjordens vishetsbrunn, såg,
att allt förskräckligare lidanden skulle hemsöka
människosläktet. Det försämrades också ständigt till tänkesätt
och seder genom de af Gullveig spridda runorna. Mimer
ville icke, att Asks och Emblas ättlingar skulle alla varda
fördärfvade genom nöd och synd. Visdomskällans mjöd
hade gifvit honom syner i en aflägsen framtid, efter
denna tidsålders slut, och åt den framtiden ville han
frälsa ett ofördärfvadt människopar. Två oskyldiga och
väna barn, Leiftraser och Lif, uppsökte han i Midgard
och tog dem med sig till sitt underjordsrike. Där hade
han i morgonrodnadens land planterat en härlig lund och
i den lunden låtit uppbygga en praktfull sal. Hans sju
äldste söner - Sindre och de sex andre - som med
honom vårda världsträdets mellersta rot, smyckade salen
och omgåfvo den med en mur och satte in i muren en
port, lika konstrik som Asgardsporten. Inom den muren
komma aldrig sorg och lidanden, aldrig lyte och
sjukdom, aldrig ålderdom och död. Salen heter Breidablik.
Delling, morgonrodnadsalfen, är dess väktare. Barnen
därinne näras med den kraftförlänande honungsdagg, som
faller från Yggdrasils nedersta löfhvalf i Mimers och
Urds dalar.
26.
BALDERS DÖD.
Stora voro de förluster Asgard lidit och stora de
faror, som hotade lifvet i Midgard, sedan Fröj och Fröja,
Idun och de andra växtlighetsdiserna kommit till
Jotunheim, och sedan naturverkmästarne och naturförsvararne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
